När vi hade bott ett tag i den där buren som hette karantän, fick vi flytta ut till en annan, större bur. Där kom en massa folk och tittade på oss och det tyckte mamma var lite otäckt. Eftersom jag var minst i kullen så försökte mamma skydda mig så mycket det gick. Så fort nån kom in i buren rusade mamma fram och tog mig till sig, sen fräste hon åt den som kom.
Ni kanske undrar hur vi fått våra namn? Mamma hette Silvia, jag Madeleine och mina syskon Philip och Victoria. Det var nämligen så att när vi kom till katthemmet skulle några människor gifta sig i Stockholm. Då tyckte man på katthemmet att vi också skulle vara med i bröllopsyran på nåt sätt, så vi fick namn efter den familjen som stod för bröllopet. Visserligen hade man sett fel på Philip, som senare visade sig vara en Philippa, men det tycket vi bara var kul.
I morgon ska jag berätta mer, men först måste jag berätta att jag idag, bara en vecka efter att jag blivit bloggkatt, har hjälpt blogghjälpen med mitt första styrelsemöte. Det är tur att Lilja hann lära mig så mycket, annars hade det nog blivit pannkaka av alltihop.
Så det är därför du har ett så vackert namn! Nåjam, vackert namn på en vacker flicka! Det är något alldeles speciellt med svarta kissekatter!
SvaraRaderaOch vilken tur att blogghjälpen har er bloggkatter att förlita sig på - tänk vilken kattastrof det blivit om ingen katt hjälpte henne??!!!
nosgos å allt det bästaste i världen!
Maurice & Kajsa
Vilken snäll mamma du har som ville beskydda dig! Kuligt sätt ni fick era fina namn, jag kommer ihåg att matte satt och tittade på det bröllopet på tv. Vad duktig du är som redan har hjälpt blogghjälpen med ett styrelsemöte, undrar hur det skulle gå utan er katter.
SvaraRadera*nosbuffar*
Lilja var en bra lärarinna.
SvaraRaderaMåste varit skönt att ha mamma där som skyddade er från (vad ni då trodde) farliga 2beningarna.
Det är ju inte så lätt att veta vilka som är snällisar och särskilt inte när man har haft det som ni. Tror Blogghjälpen är jätteglad att ha dig till hjälp.Du är jättevacker.Nosbuff
SvaraRaderaVilken fin mamma, hon gjorde precis som en bra mamma ska göra. Och så var det roligt att få veta hur ni fått era namn. Då vet jag att du varit på katthemmet över ett år nu. Borde vara dags för dig snart att få ett eget hem, du också. Men under väntetiden har du börjat jobba. Snart är du lika van och duktig som Lilja!
SvaraRaderaDet är verkligen spännande att höra din historia Madeleine :-)
SvaraRaderaVa duktig du är som redan har hjälpt blogghjälpen med ett styrelsemöte. Visste väll att du skulle klara rollen som bloggkatt galant ;-)
Skönt att höra, att ni fick komma till katthemmet och mamma. Visst måste mammor vara vaksamma, innan de vet om det är dummisar eller snällisar som kommer. Kurr och burr.
SvaraRaderaVilka passande namn ni fick - en riktig liten kungafamilj är ju precis vad ni är!
SvaraRaderaVi tvivlade aldrig på att du skulle fixa styrelsemötena men förstår att det känns skönt att ha genomtassat sitt första med den äran.
Så underbart det känns i både katt- och människohjärtan att ni fick bli en familj igen.
Kramar och tassklappar
lillies lya, blogghjälpen tycker också att det är nåt speciellt med svarta katter. Ändå är det vi som blir sittandes längst på katthemmet. Visst är det konstigt?
SvaraRaderaAlice, jag tyckte det var bra att mamma skyddade mig, men här på katthemmet säger de att hon överbeskyddade mig så jag blev rädd för tvåbeningar. Men det är jag inte längre.
SvaraRaderaMax och Måns, bättre lärare än Lilja får man leta efter. Hon visste precis hur man skulle behandla blogghjälpen.
SvaraRaderaDui och Deco, jag tror också blogghjälpen är glad att jag hjälper henne. Vem skulle annars göra det?
SvaraRaderaGustav, det märks att du är en smart katt som kan räkna ut att jag bott här i över ett år. Hoppas det inte blir så väldigt länge till.
SvaraRaderaKattfamiljen, jag var jättenervös innan mötet, för när det är första gången man gör nåt vet man ju inte om det blir rätt. Men blogghjälpen var jättenöjd.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, det är ju mammors uppgift att vaka över sina ungar, men kanske att mamma vakade lite för mycket över mig.
SvaraRaderaGunilla och Frasse, det var tur att vi fick bli en hel familj igen. Och jag tycker, att om min nya familj hade varit seriösa så hade de kommit tillbaka till katthemmet när jag var mogen att flytta, och givit mig ett hem då. Men det gjorde de inte.
SvaraRadera