En katt på Södertälje Katthem bloggar

En katt på Södertälje Katthem bloggar
Södertälje Katthem

onsdagen den 30:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.



Innan vi berättar vidare om vår historia så ska vi berätta att vi har haft trevligt besök här på katthemmet idag. Det var två tjejer från en tidning som heter Länstidningen i Södertälje. De intervjuade människor här och visades runt och pratade med flera katter och fotograferade dem. Det var jättekul och om några dagar hoppas vi det kommer ett fint reportage om Södertälje Katthem i Länstidningen.

Men nu ska vi fortsätta vår lilla berättelse. Vi bodde nu alltså hos våra snälla människor och fick gå ut och in som vi ville. Livet var toppen tyckte både de och vi.

Men allt som är bra varar inte för evigt ibland. Det visade sig att matte och husse skulle flytta in i en lägenhet i stan. En kväll berättade de detta för oss. De sa att det dels skulle betyda att vi fick vara innekatter, dels att matte skulle bli allt sjukare av allergin. Det ville vi ju inte alls att hon skulle bli. Vi var jätteledsna och både matte och husse grät.

Nåt som i alla fall gjorde att det inte kändes alldeles hopplöst var att de sa att det skulle lösa sig på nåt sätt för oss. Vi skulle inte alls avlivas, det var det inte tal om. Det finns andra lösningar sa dom. Det kanske inte skulle gå direkt, men det fick ta den tid det tog.

Mer i morgon.

tisdagen den 29:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.




Eftersom blogghjälpen råkat snubbla på ett koppel till en av sina katter idag (hur man nu kan lyckas med det?) så är bloggen lite sen idag. Ingen större skada skedd, men hon är lite öm i ena knäet.

Nu bodde vi alltså hos våra nya människor. Det var ett himmelrike tyckte vi.

Vi fick gå ut och in precis hur mycket vi ville. Nästan jämt när vi kom in blev bi klappade och ompysslade. Vi tyckte allt var toppen. Och vi tror att våra människor också tyckte det var toppen att vi var där. Våra ”gamla” människor flyttade och vi såg aldrig till dem mer.

Vi fångade möss, lekte med varandra, sprang ut och in. Men varje kväll fick vi komma in och sova i huset. Det var våra människor noga med. Matte sov i ett rum där vi inte fick komma in, men det gjorde inte oss något. Vi hade det bra i de andra rummen.

Det enda vi hoppades nu var att allt skulle vara precis som det var nu.

Vi berättar mer i morgon

måndagen den 28:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

När vi kommit till vårt nya hem var det som om livet börjat om. Vi var ute och lekte hela dagen, men sprang in i vårt nya hus flera gånger för att kolla att vi verkligen fick vara där. Det fick vi. Och vi blev klappade varenda gång vi kom in.

När kvällen närmade sig sa vår husse att nu fick vi komma in. Vi skulle inte vara ute på natten, för då kunde nåt hända. Vi tyckte det var bra att han sa så, för det bevisade ju att han brydde sig om vad som hände med oss.

Vi fick mat och sen kelade de med oss. Jag satt i husses knä jättelänge och blev inte bortkörd. Trusla satt hos matte på golvet och blev klappad.

Efter en stund blev vi så trötta, så trötta. Vi hade ju knappast sovit nåt alls natten innan, så vi behövde verkligen sova nu. Vi vaknade flera gånger på natten och tittade på varandra. Vi behövde inte säga nåt, utan klappade bara på varandra med tassen och somnade om. Så gott var det länge sedan vi sov

söndagen den 27:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Nu trodde vi knappast att det var sant det vi hade hört på morgonen. Efter en sån hemsk natt så fick vi världens bästa nyheter. Vi skulle inte bli avlivade, vi skulle få fortsätta leva hos våra grannar. Vi var så glada så vi visste inte vad vi skulle göra.

Vi började med att rusa fram till vår nya huse och buffade på honom. Jag tror han förstod precis vad vi sa, för han tog upp oss i famnen och sa: det är lika bra ni följer med hem på en gång. Matte väntar.

Våra tidigare människor plockade ihop de få saker vi hade där och gav till den vi från och med nu kallar husse. Sen sa de hej då, lite tamt till oss och sen följde vi med husse. Det verkade inte precis som om våra gamla människor vare sig var särskilt glada för vår skull eller ledsna över att vi skulle flytta.

Men några som var glada, det var vi det! Vi rusade in i vårt nya hus med husse efter. Matte kom ut från ett rum och stängde dörren efter sig. Hon förklarade att eftersom hon var allergisk fick vi inte vara i det rummet. Så böjde hon sig ner och klappade om oss. Vi kurrade som bara den.

Mer i morgon.

(Sen märkte ni väl att blogghjälpen fått värmeslag och skickade iväg bloggen innan den var klar?)

K


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

lördagen den 26:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

När grannen hade ringt på dörren släpptes han in. Han gick och satt sig vid köksbordet. Matte och husse satte sig bredvid honom. Vi låg tätt ihoptryckta i ett hörn och skakade.

Jo, sa grannen, det är ju så att min fru och jag tycker inte man ska låta avliva katter som är fullt friska och dessutom väldigt trevliga. Då sa husse, Nä, men vad ska vi göra då. Vi ska ju flytta. Då sa grannen, vi tycker ni borde ha ansträngt er lite för att hitta ett annat hem åt Pelle och Trulsa. Ni har ju inte ansträngt er nånting för deras skull.

Då såg våra människor lite dumma ut. Så fortsatte grannen: visserligen är min fru allergisk och vi kanske inte kommer att kunna bo kvar i huset så länge till, men vi är i alla fall beredda att ta hand om Pelle och Trulsa och är det så i framtiden att vi inte kan ha dem kvar ska vi ordna nåt bättre för dem än att avliva dem. Det kan vi lova dem.

Trulsa tittade på mig och sa: hörde jag rätt? Ska vi få ett hem hos grannarna? Javisst, sa jag. Jag sa ju till dig i natt att det skulle ordna sig. Då sa Trulsa: Jaså, jag trodde du bara sa det för att lugna mig. Ähem, nej då, svarade jag. Fast sanningen var ju den att jag var minst lika orolig i natt som Trulsa, men jag ville ju försöka visa mig stark så att inte hon skulle bli ännu räddare.

Vi berättar mer i morgon.

fredagen den 25:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

När våra människor sa att vi skulle avlivas för att de skulle flytta trodde vi först att vi hört fel. Vi trodde inte det var möjligt att avliva familjemedlemmar. Men vi förstod snart att de menade allvar. Grannen sa: finns det ingen annan som kan ta hand om dem? Nej, det tror vi inte, blev svaret.

Den natten sov jag knappast nånting. Trulsa låg tätt tryckt intill mig och försökte sova. Hon vaknade då och då och tittade på mig med sina fina, blåa ögon och så sa hon: är det här vår sista natt?

Jag klappade henne på huvudet med tassen och försökte låt lugn när jag svarade: det kommer nog att lösa sig. Jag hörde själv hur orden stockade sig i halsen på mig. Jag var så ledsen och så rädd.

På morgonen vaknade våra människor och ställde fram våra transportburar. Vi skakade av rädsla. Då ringde det på dörren. Det var grannen.

Mer i morgon.

torsdagen den 24:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Våra människor fortsatte tala om att flytta. De skulle få det mycket bättre nånstans långt borta sa de. Vi tyckte det lät jobbigt med flytt långt bort, men sa till varandra att bara det blir bra när vi kommer fram är det väl OK.

Dagarna gick. Vi hörde att det planerades för flytt. Man gick och pekade ut saker som skulle med i flytten, Vi hörde också att man ringde en flyttfirma. Vi undrade vad det var, men fick sedan klart för oss att det var några som skulle hjälpa till att flytta åt oss.

Efter flera veckor började våra människor packa ihop saker i lådor och kartonger. Vi hjälpte till så gott vi kunde, men blev ofta bortfösta. Det tyckte vi var fräckt, för vi ville ju bara hjälpa till.

När datumet för flytt började närma sig kom grannen in en kväll. De pratade om ditt och datt. Sen frågade grannen: vad blir det av katterna? Då kom svaret som ett piskrapp från våra människor: De ska avlivas.

Vi berättar mer i morgon

onsdagen den 23:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Tiden gick och Trulsa växte och blev en vuxen tjej. Då fick hon åka till en farbror som steriliserade henne. När hon kom hem var hon alldeles vimsig och hade en tratt på huvet. Så fort hon piggnade till slet hon av sig tratten. Det förstår jag för vem vill väl ha en tratt på huvet? Jag hade blivit kastrerad för flera år sen, men jag behövde ingen tratt då.

Livet gick vidare. Vi var mycket ute. Hälsade på grannarna, hälsade på andra katter, fångade möss och busade.

Vi tyckte livet var ganska OK.

En dag började våra människor tala om att de skulle flytta. Det tyckte både Trulsa och jag var onödigt, för vi trivdes ganska bra där vi bodde. Vi tänkte att det kanske bara var nåt de sa och sedan inte tänkte på mer.

Men, så var det inte…

Mer i morgon.

tisdagen den 22:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Som ni förstår var det ganska många känslor som trängdes inom mig den kvällen. Förvåning, överraskning, nyfikenhet, glädje bland annat. Jag förstod ju att det gällde att vinna Trulsas förtroende. Hon var säkert lika rädd och vilsen som jag var när jag togs från mina syskon och hamnade här. Jag skulle verkligen visa henne att jag skulle hjälpa henne och bli hennes vän.

I början var det ju inte helt enkelt, det måste jag jama. Så fort jag närmade mig Trulsa kröp hon ihop och började fräsa. Inte så konstigt, allt var ju nytt och hon kände ingen i huset.

Efter några dagar började hon lugna sig. Visserligen kröp hon ihop när jag skulle tala med henne, men hon fräste inte. Det tog jag som ett gott tecken. Min strategi verkade lyckas, nämligen att ta det lugnt och ge henne tid.

På dagarna var jag ofta ute medan Trulsa fick vara inne. Hon var ju så liten ännu så det var nog bäst att hon inte var ute redan.

Jag berättar mer i morgon.

måndagen den 21:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar


Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Där satt jag nu på golvet med en stor låda bredvid mig som det lät konstigt i. Jag tittade på matte som böjde sig fram och öppnade lådan. Jag gick fram och stack in huvet. OJOJOJ, vad fort jag backade ut igen!

Därinne satt nämligen en liten, liten kattunge som trots sin storlek kunde fräsa ordentligt. Matte skrattade åt mig när jag for ut ur lådan, men jag tyckte inte det var nåt roligt alls.

Efter en lång stund rörde kattungen på sig och började gå ut ur lådan själv. När den såg mig fräste den igen, men jag sa till den att jag inte alls var farlig och att den inte behövde vara rädd.
Trulsa” ropade matte. Det var kattungen som hette så. Fast det visste hon inte då, för hon lyssnade inte alls på sitt namn.

Då tittade matte på mig och så sa hon: nu har du fått en kompis som du ville ha.

Ja, så gick det till när Trulsa och jag träffades.

Mer i morgon.

söndagen den 20:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.



Det blev vinter, vår, sommar och höst ett par gånger om. Jag var mycket ute för där hade jag kompisar. När jag måste vara ensam inne tyckte jag det var långtråkigt.

Mamma och syskonen tänkte jag inte längre på. Det blir ju så att man vänjer sig vid de man har omkring sig efter ett tag.

Matte och husse jobbade hela dagarna. När de kom hem var de ofta trötta och orkade inte sysselsätta sig så mycket med mig. I alla fall inte så mycket som jag hade velat.

Men så en dag, det var på senvintern och snön hade just börjat smälta. Det var lite skönare ute. Matte och husse gick till sina jobba precis som vanligt. Jag var ute och undersökte mitt revir, hälsade på mina kompisar och gjorde det jag brukade ute. På kvällen kom matte och husse hem. Jag gick in i huset. Då bar de in en låda i köket. Jag tittade på lådan, nosade lite. Det rörde sig därinne, och lät lite också! Vad var detta?

Mer i morgon.

lördagen den 19:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Jag vaknade flera gånger under natten och undrade var mamma och syskonen var. Sen kom jag på att jag inte hade dem omkring mig längre. Jag bodde i ett annat hem.

På morgonen när mina människor vaknade fick jag mat igen. Det smakade lite bättre nu. Efter en stund skulle mina människor gå till nåt som hette jobbet. Det betydde att jag blev ensam hemma.

Då längtade jag förstås efter min gamla vanliga miljö med mamma och syskon, men jag började förstå att jag inte skulle få träffa dem igen.

Efter en lång, lång stund kom människorna tillbaka. Jag var inte lika rädd för dem längre utan lekte lite med dem.

Så gick dagarna. När jag bott hos mina nya människor ett tag fick jag gå ut. Det var lite läskigt i början, men jag vande mig så småningom. Det fanns andra katter i närheten också. De hade egna hem och de var inte så glada åt att jag hade flyttat dit. Det blev lite bråk i början, men det gick över så småningom.

Jag berättar mer i morgon.

Pelle

fredagen den 18:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.



När jag tittat mig omkring ett tag så märkte jag ju att det var ganska mycket att kontrollera. Det fanns flera rum och förstås nya människor som jag måste bekanta mig med.

Sedan jag gått runt ett bra tag började jag bli både hungrig och trött. Jag gick tillbaka dit där det hade luktat mat. Åt lite grann och letade sedan reda på min toalåda.

Sen lekte matte lite med mig, men eftersom jag inte kände henne så bra då, så var jag lite rädd och vågade inte riktigt leka loss.

Efter att ha undersökt lite till av huset bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Mina människor hade redan gått och lagt sig. Jag hittade en plats i en soffa där jag la mig. Innan jag somnade tänkte jag på mamma och mina syskon. Jag saknade dem. Tänk om jag hade haft dem, eller åtminstone nån av dem här. Det skulle ha känts mycket bättre. Men det skulle nog bli bra så småningom, tänkte jag. Sen somnade jag första kvällen i mitt nya hem.

torsdagen den 17:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.



Där satt jag nu hos mamma och så kom en främmande människa och lyfte upp mig. Jag sprattlade och skrek att jag ville tillbaka till mamma, men människan bara sa att jag såg söt ut och så stoppade de in mig i en låda med dörr på.

Oj vad rädd och ledsen jag var. Det sista jag såg av mamma och mina syskon var att de tittade på mig i lådan och såg lite ledsna ut. Sen bars jag ut till nåt de kallade bil. Sen den dagen tycker inte jag om bilar.

Efter en lång stund stannade bilen. Man öppnade en dörr och så bars jag ut och in genom en annan dörr, till ett hus. Där öppnade de dörren till lådan och jag fick gå ut. Det var ju i alla fall bättre än att sitta i lådan i en bil.

Jag började nosa runt lite. På ett ställe luktade det mat. Jag gick fram och nosade på den, men jag var inte hungrig. Jag måste undersöka vart jag kommit innan jag hade ro att äta.

Mer i morgon.

onsdagen den 16:e juni 2010

Katterna Pella och Trulsa berättar



Hej, det är Pelle och Trulsa på Södertälje Katthem.

Som vi berättade igår ska jag, Pelle, inleda bloggen med att berätta om mig själv eftersom jag är lite äldre än Trulsa.

När jag var pytteliten bodde jag hos min mamma. Hon hade ganska många ungar och därför hade hon inte så mycket tid med var och en av oss. När vi började bli lite mer självständiga kom det en familj och hämtade två av mina syskon och sa att de skulle få bo hos dem. När de hade åkt började jag tänka på hur det skulle bli för mig i framtiden. Skulle jag alltid bo hos mamma som inte hade tid med mig, eller skulle jag också få en egen familj?

Mamma sa att jag nog var filåsåfen i familjen eftersom jag funderade så mycket. Jag förstod inte vad det betydde, men tyckte det lät bra.

När jag hade växt lite till kom det en annan familj och sa att jag skulle få bo hos dem. Jag tyckte det lät läskigt, för jag var ju van att bo med mamma och mina syskon. Men mamma sa att hon tyckte jag skulle flytta hem till den där familjen för hon hade ändå inte så mycket tid över till mig. Och dessutom hade jag inte mycket att sätta emot, så jag fick flytta antingen jag ville eller inte.

Jag berättar mer i morgon.

Pelle

tisdagen den 15:e juni 2010

Katterna Pelle och Trulsa berättar





Hej, vi heter Pelle och Trulsa och bor på Södertälje Katthem.


När Findus och Falaffel flyttade från katthemmet i fredags hade de redan talat med oss om att de tyckte att vi skulle bli nästa bloggkatter, eftersom de nu fått ett hem. Vi pratade med varandra, Trulsa och jag, och kom fram till att det kanske var svårt att blogga, så vi beslöt att vi skulle fråga blogghjälpen, som vi känner sen länge om hon kunde hjälpa oss.

Det sa hon att hon gärna ville. Vi skulle få chansen att berätta vår historia, precis som alla andra bloggkatter före oss har gjort.

Först skulle vi presentera oss. Det är viktigt att alla som läser bloggen får veta lite om oss på en gång. Sen får ni veta mer och mer. Vi ska berätta allt om oss. Jag, Pelle, ska börja för jag är äldst och min historia är alltså lite längre än Trulsas. Det är jag som är svart med vitt på bröstet och på nosen.

I natt ska jag tänka ut hur jag ska börja. Sen talar jag om för blogghjälpen vad hon ska skriva och så hoppas vi på att ni som följt våra tidigare kompisar kommer att följa oss också.

måndagen den 14:e juni 2010

Tillbakablick från Södertälje Katthems bloggkatter

En annan liten bloggkatt, som nog de flesta kommer ihåg, är Sotis. Han fick ett hem på landet tillsammans med 3 andra katter från katthemmet. Tyvärr trivdes inte lilla Sotis med livet på landet. Han rymde efter bara några dagar och syntes sedan inte till.

I torsdags fick jag meddelande om att han hade synts i närheten av gården. Jag åkte då ner med en kattfälla som vi ställde i ett vagnsskjul. På lördagen, när flera från katthemmet stod på loppmarknad i Trosa för att sälja saker och få in pengar till katthemmet, ringde telefonen. Sotis fanns i fällan!

Jag åkte då direkt de 5 milen till honom, men då jag kom fram hade man släppt ut honom ur fällan och han var så skärrad att det inte var möjligt att få in honom igen. Vi beslöt avvakta någon eller några dagar tills han lugnat sig. Han fanns ju i alla fall inomhus nu.

Igår kväll, efter öppet hus när jag var på väg hem, ringde telefonen. Man hade lyckats få in Sotis i en vanlig transportbur. Jag vände så snart jag kunde och åkte tillbaka till katthemmet. Efter nån timme kom Sotis och hans ägare till katthemmet. Jag bar in honom till karantän, där man gjort i ordning en bur till honom. Han var ganska orolig, men när de som jobbade i karantän kelat med honom började han spinna och äta och bli sitt gamla jag igen.

Idag var jag inne hos honom och gav honom lite godis och kelade också med honom. Han var som vanligt, kelig och jättesöt. Det var bara inte rätt miljö för honom att bo på landet. Nu får vi försöka hitta ett annat hem till honom.

För att avsluta med en solskenshistoria: Många minns väl Gullan. En jättesöt svart/vit kisse som var så rädd när hon kom till oss att hon fick ett stort stress-sår på halsen. Hon fick ett hem hos en fantastisk familj, som alldeles innan hade förlorat sin katt.

Tyvärr klarade inte Gulland flytten så bra. Hon gömde sig, for från fönster till fönster i villan och var väldigt nervös. Hon lyckades också rymma hemifrån och var borta några dagar innan man hittade henne. En stor sårig böld slog också upp på halsen, liknande den hon hade haft på katthemmet.

Många familjer hade nog kontaktat katthemmet och sagt att vi skulle ta tillbaka henne, vilket vi så klart hade gjort. Men inte den här familjen. De kontaktade en lokal veterinär, som sa att det bara var att avliva henne. Det var inget alternativ för den här familjen, så istället fick man tag på en person som hade en djuraffär i stan. Hon kom hem och tog tag i Gullan och tvättade hennes sår. Familjen ville inte ta till så hårda grepp eftersom de inte ville att hon skulle bli arg på dem.

Katthemmets hälsoansvarige och jag var nere hos familjen och tittade på Gullan vid två tillfällen. Hon blev något lugnare för varje gång, men var fortfarande orolig.

I påskas var jag ute på en längre bilresa. Under resan fick jag ett SMS: Hej Astrid, ville bara berätta att Gullan nu börjat gå ut genomkattluckan sedan en dryg vecka och att hon kommer tillbaka och går ut igen precis hur hon vill. Glad Påsk!

Gissa om man kände att påsken verkligen skulle bli glad?

Det blev en alldeles för lång blogg idag. Imorgon ska mina nya bloggkatter (ja, det blir två) presenteras.

söndagen den 13:e juni 2010

Liten återblick på några av Södertälje Katthems bloggkatter


På Södertälje Katthem ger vi nya hem åt ca 250-300 katter per år. Tyvärr händer det nån gång att saker inträffar som vi inte vill ska inträffa.
En av våra bloggkatter heter Ravioli. Ni som följt bloggen kanske minns att han testade olika kattsandssorter i Aftonbladet tillsammans med sin kompis Ravelli. Efter en tid fick Ravioli och Ravelli ett gemensamt hem på landet tillsammans med en annan av våra katter, Gloria. Strax efter nyåret fick vi besked från ägaren att Ravioli var försvunnen. De har letat överallt och satt upp lappar och annonserat på vår hemsida, men tyvärr har Ravioli inte återkommit ännu.


En annan av våra katter, Obelix, till utseende väldigt lik Ravioli, fick också ett hem strax före jul tillsammans med sin kompis Tindra. Tyvärr visade det sig att Obelix inte kunde förlika sig med livet som innekatt. Han visade på alla sätt att han ville ha möjlighet att gå ut. Då kom en av våra duktiga medarbetare på att man kanske skulle våga ringa Raviolis ägare och fråga om hon kunde tänka sig att ta hand om Obelix. Man talade i familjen om hur man skulle göra och beslutade sig sedan för att ge Obelix chansen att få bo hos dem på landet.

Första veckan i det nya hemmet var jättetuff för både Obelix, Gloria och Ravelli, men nu går det bättre och bättre och Obelix har börjat få gå ute, vilket han njuter av. Kloka matte inser att alla behöver tid på sig att vänja sig vid varandra, men tror allt ska gå bra, eftersom de redan börjat uppträda mer som kompisar än som fiender.

Ravioli är tyvärr fortfarande borta, men om han kommer tillbaka, vilket vi alla hoppas, kommer det finnas plats för honom också i hans gamla hem.
Vi håller tassarna för att han kommer tillbaka.
I morgon kommer jag fortsätta med lite fler återblickar.

lördagen den 12:e juni 2010

Blogghjälpen på Södertälje Katthem har ordet

Hej alla som följer bloggen från Katterna på Södertälje Katthem.

Idag är det blogghjälpen som tar till orda, efter att de senaste bloggkatterna Findus ochFalaffel nyss åkt till eget hem.

FÖrst vill jag tacka alla som följer och kommneterar bloggen. Det hjälper oerhört att få feed-back och att känna att ni stöttar våra katter. Hoppas ni orkar fortsätta med det.

Innan ny(a) bloggkatt(er) utses kommer jag i morgon att berätta lite om de katter som tidigare varit bloggkatter men som nu lämnat katthemmet. De allra flesta har det gått jättebra för, men det finns också några få som det blivit lite tokigt för. Jag tänkte berätta lite om några av de katter det gått bra för och de det gått mindre bra för i morgon.

Vi ses då hoppas jag.

fredagen den 11:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel tackar för allt stöd



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Äntligen har det blivit fredag eftermiddag. I natt och i morse trodde vi inte det skulle bli det nån gång nämligen. Vi väntade, och väntade, och väntade men våra människor syntes inte till. Fast efter en kattiljard timmar kom äntligen blogghjälpen. Det var ju alltid något tyckte vi. Efter ytterligare en jättelång tid kom sen våra människor.

Som vanligt ska det skrivas en massa papper, och det tar en evig tid. När det äntligen var klart kom blogghjälpen in till oss. Fast då tyckte vi det var lite läskigt att gå in i burarna. Mig, Falaffel fick hon in i buren ganska lätt, men Findus blev plötsligt nervös och ville inte alls gå in i buren. Fast då kom en tjej till in till oss och började klappa Falaffel. Då blev han lugnare och så bars han också in i transportburen. Sen bars vi ut till en bil och så åkte vi iväg! Hem!

Blogghjälpen såg lite ledsen ut, men sa till oss att vi kommer få det jättebra, bara vi hunnit vänja oss vid den nya miljön. Hon sa att hon gärna blir lite ledsen ett tag bara hon vet att vi får det bra.
Nu vill vi tacka alla som stöttat oss under vår tid på bloggen. Det har gått mycket lättare att bo på katthemmet när man vet att massa kompisar uppmuntrar en. Ni anar inte vad det hjälpt oss.
Snart kommer en eller flera av våra kompisar att bli nya bloggkatter. Det får ni snart läsa om. Vi hoppas ni hjälper de på samma sätt som ni hjälpt oss.

Ni får nog höra hur vi har det så småningom.

Findus och Falaffel

torsdagen den 10:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Nu är det sista natten med gänget. Oj, vad vi är nerviga. Vi har nästan ätit upp klorna på alla tassarna. Fast lite har vi sparat så vi ser fina ut i alla fall.

Vi har gått igenom packlistan en kattiljon gånger och prickat av allt. Det är verkligen mycket att tänka på när man ska flytta hem. I morgon kväll måste allt vara på plats i vårt nya hem. Tänk om vi glömmer nåt!

Fast blogghjälpen, som varit här ikväll, säger att det inte är nån fara. Kan hon säga, ja. Hon behöver ju inte sakna våra grejor. Nåjam, det ska nog gå bra i alla fall.

När blogghjälpen lämnade katthemmet vid åtta-tiden tittade hon in till oss. Då låg vi i varsin transportbur, med tassarna utanför. Hon tyckte vi såg jättegulliga ut. Och resklara.

Nu ska vi försöka sova lite. Hur det nu ska gå. För i morgon måste vi vara på alerten. Då gäller det!

onsdagen den 9:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Nu kan vi berätta att styrelsemötet igår gick bra. Mycket tack vare att vi förberett mötet så bra. Annars vet vi inte hur det hade gått.

Efter styrelsemötet blev det ett möte till. Det var en jättesnäll kille som först kom och hälsade på oss alla katter. Han klappade oss och talade med oss under tiden styrelsemötet pågick. Sen deltog han i nästa möte.

Det handlade om att han skulle hjälp oss att göra en ny hemsida.

Som ni kanske vet har den gamla försvunnit. Nån tyckte tydligen inte att vi katter på Södertälje Katthem var värda en egen hemsida, så den personen släckte helt sonika ner vår hemsida. Vi tyckte det var jättedumt. Men nu har den här snälla killen erbjudit sig att hjälpa oss göra en helt ny sida. Under tiden har vi en proffesorisk hemsida (eller vad det heter). Den får duga tills vi är klara med den nya.

tisdagen den 8:e juni 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Hela dagen idag har vi ägnat åt att förbereda oss för styrelsemötet som ska vara på katthemmet ikväll. Då kommer de som fått förtroendet att leda katthemmet att vara här. Det är väldigt bra när det är såna möten, för då brukar många komma in till oss katter före och efter mötet.

Egentligen skulle det vara styrelsemöten varenda dag tycker vi. Då skulle det bli jättemycket tid över för gos och kel. Men det kanske skulle bli lite jobbigt för dem som ingår i styrelsen.

Eftersom vi nu har jobbat med styrelseförberedelser hela dagen, så har vi ju inte hunnit med våra flyttförberedelser. Men blogghjälpen säger att vi är väl förberedda där också och att vin inte behöver oroa oss. Hon ska se till att vi är klara i god tid på fredag. Det tycker vi känns jättebra.

måndagen den 7:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Nu har vi legat in våra transportburar ordentligt. De verkar bra och kommer nog att hålla hela vägen hem. Fast vi tycker inte om att åka i dem!

Vi önskar det fanns en transportmaskin som gjorde att man bara kunde säga vart man skulle och så, vips, så var man framme. När vi kommit hem och bott in oss, kanske vi ska lura ut hur man gör en sån maskin. Den skulle vi nog kunna bli jätterika på, så att vi kunde betala kattmaten för hela livet själva. Tänk vad våra människor skulle bli stolta då.

Fast det får som sagt bli en senare fråga. Först och främst ska vi ju åka hem, och det blir väl på gammalt vanligt sätt. Transportmaskinen är ju inte uppfunnen ännu.

När vi kommer hem kommer vi nog få ett alldeles eget rum till att börja med. När vi känner oss hemma där kommer vi få vara i hela huset. Fast våra människor kommer också att få vara där. Vi behöver ju några som ger oss gos och mat och sånt. Jösses vad mycket vi har att planera för!

Mer i morgon.

söndagen den 6:e juni 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Idag har våra tre småmattar, stormatte och en tjej till varit och besökt oss på öppet hus. Det var jättekul. De stannade länge i vår bur och klappade oss och talade med oss.

Innan de kom hade blogghjälpen gett oss godis, Temptation, stog det på asken. Det var jättegott. Sen har hon också ställt in två transportburar som vi ska ha när vi åker hem. Det är bra, får då kan vi ligga in oss i dem i god tid.

Nu är det bara att vänta som gäller. Fast vi har det bra här på katthemmet också, och vi behöver lite tid att säga hej då till våra kompisar. Särskilt till Pernilla, vår burkompis. Henne skulle vi gärna vilja ta med till vårt nya hem men det går tyvärr inte.

Vi ska i alla fall inte glömma henne när vi flyttat, utan hålla tassarna va
renda dag ändå tills hon får ett bre hem hon också.

lördagen den 5:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Nu har vi planerat hur vi ska göra när vi kommer hem. Blogghjälpen har sagt att hon kommer säga till våra människor att vi får vara i ett enda rum den första tiden. Det är bara för att vi ska ta in lukter och röster så vi känner igen det. Sen är det inte bra för oss att flytta från en bur på katthemmet till ett hus med jättemånga rum. Vi kan bli stressade av sånt säger hon.

Men sen när vi bott in oss lite, då kommer vi få springa hur vi vill i huset.

Nu håller vi som bäst på att förbereda oss inför besöket i morgon. Vi ska putsa oss ordentligt i morgon förmiddag så vi ser fina och representativa ut. Det tycker vi man ska göra. Sen kanske vi får lite godis om blogghjälpen kommer också. Men roligast är att våra människor kommer.

Och vet ni vad – nästa gång de kommer är det för att hämta oss! Oj, vad det kommer pirra i våra magar då!

fredagen den 4:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Idag har blogghjälpen varit på hembesök i vårt nya hem. Hon berättade för oss hur vi skulle komma att bo.

Vi får bo i ett stort hus. Det finns trappor mellan våningarna och där får vi springa, hur mycket vi vill. Så finns det en altan, men där kommer inte vi att få vara, för den är inte innätad.

Utanför huset finns ett litet hus också, nån sorts lekstuga. Där kan vi också vara om vi vill, fast det kommer att dröja. Först ska matte och husse se om vi klarar av att vara utomhus. Det var så länge sedan vi var det, så vi kanske har glömt hur det är att vara ute. Dessutom har vi ju aldrig varit ute och samtidigt haft möjlighet att gå in. Det kommer vi att ha nu.

Tyvärr kommer det att dröja en hel vecka innan vi får flytta hem. Nästa fredag är det dags. Det blir första natten som hela familjen sover i huset, och då vill det att vi ska vara med från början.
Fast redan nu på söndag ska de komma och hälsa på oss på katthemmet, för de längtar så efter oss.

Vi berättar mer i morgon.

torsdagen den 3:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Idag har blogghjälpen varit här och gett oss lite godis. Såna besök är alltid välkomna. Det var inte Dentabits, men andra hårdisar som är bra för tänderna, sa hon. Alla tyckte det var gott och alla ville ha mer. Men det skulle ju räcka till katterna i det andra burarna också, så vi fick inte så många.

Annars är vi lite nervösa idag. Imorgon ska det nämligen bli hembesök för vår skull. Blogghjälpen ska till våra blivande mattar och husse för att se hur vi ska få bo. Det är alltid lite nervigt, men vi håller tassarna för att det ska gå bra.

Om det går bra kanske det är sista helgen vi tillbringar på katthemmet. Vi kan ju bara hålla tassarna och hoppas på det bästa. Ett eget, bra hem är ju vad vi alla katter här på katthemmet drömmer om. Tänk om det går i uppfyllelse nu för vår del! Oj, vad vi hoppas!

onsdagen den 2:e juni 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar


Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Nu har det nästan blivit sommar utanför katthemmet. Och inne på katthemmet också för den delen. Det är ganska varmt nu. Men en av tjejerna som jobbar med oss kanske ska ordna med markiser utanför fönstren och då kanske det inte blir så varmt. Vi har ju inte råd att köpa några själva, men kanske går det att få ihop begagnade som fungerar. Vi håller tassarna för det.

Annars snackar Falaffel och jag mycket om vårt nya hem. Vi drömmer om hur det ska bli. Först har vi snackat om själva hemfärden. Den bävar vi lite för. Vi tycker inte om att åka bil nämligen. Och vi förstår att det är troligast att vi kommer att åka hem med bil. Å andra sidan har vi kommit fram till att bilfärden nog inte tar så lång tid. Vi ska inte flytta så långt nämligen.

När vi kommit hem ska vi förstås undersöka hela huset. Det kommer bli jobbigt, men kul. Vi ska kolla var vår toalåda står, matplatsen, olika mysplatser o s v. S småningom kanske vi får kolla tomten utomhus också.

Oj, det kommer bli mycket att göra. Vi berättar mer i morgon om hur vi tänker.

tisdagen den 1:e juni 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Det händer saker varje dag här på katthemmet. Man kan tro att det kommer in en katt, den blir undersökt, kastrerad om den inte redan är det, vaccinerad, avmaskad och får mat och så småningom hittar man ett hem till den. Fast det är bara en del av sanningen.

Varje katt har sin egen historia. Idag till exempel kom det in en katt som nån hittat i en källare. Eftersom de inte kunde behålla katten skulle den avlivas på eftermiddagen idag. En av våra medarbetare fick reda på detta och trots att vi har fler katter än vi borde ha på katthemmet med tanke på att det säljs väldigt få katter nu, så fick den komma till oss.

Han som lämnade in katten sa sig vara beredd att betala för avlivning, och det är ju inte gratis, men när han kom hit var han inte beredd att betala nåt till katthemmet för att vi skulle ta hand om katten. Det tyckte vi var konstigt. Har man pengar till att ta livet av en liten katt, borde man väl kunna ge dom pengarna till katthemmet som tar hand om katten och ger den en chans till ett bra liv. Tycker inte ni det?

Så har vi funderat idag.

Fler funderingar i morgon.