En katt på Södertälje Katthem bloggar

måndag 31 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Idag ska vi berätta om en av våra kompisar, som bodde här på katthemmet tidigare. Han och hans kompis fick ett hem på landet där de trivdes jättebra. Men i vintras försvann han och ingen vet vart han tagit vägen. Det är jättetråkigt men ibland händer sånt där.

Sen har vi en annan kompis, som också fick ett jättebra hem tillsammans med sin kompis. Hänger ni med? De bodde i en lägenhet hos jättesnälla människor. Men vår kompis trivdes aldrig i lägenheten. Han måste bara få vara ute. De flesta av oss brukar vänja sig vid den miljö vi lever i, antingen det är inom- eller både inom- och utomhus, men vår kompis kunde som sagt inte vänja sig vid att bara vara inne.

Då kom en av våra jättesnälla tjejer här på katthemmet på den smarta idén att fråga de som förlorat en katt om de kunde tänka sig att ta emot den här katten som ville ha möjlighet att gå ut.
De diskuterade inom familjen och kom fram till att de ville ge honom ett hem. Så idag har blogghjälpen skjutsat den katten som inte trivdes i lägenhet till sitt nya hem på landet.

Nu håller vi bara tassarna för att han kommer att trivas där tillsammans med två andra katter. Det är inte alltid det är så lätt att smälta in i en ny miljö, men får man bara lite tid på sig så brukar det gå bra.

I morgon berättar vi nog om våra egna förberedelser inför flytten.

söndag 30 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Nu har det just varit öppet hus igen. Vi hade ju hoppats att det skulle komma nån som tog hand om vår burkompis Pernilla, men det var jättefå besökare idag.

Vi vet inte vad alla sysslade med, men hit kom de inte.

MEN, det kom i alla fall några besökare. Gissa vilka? Jo, våra blivande mattar! De längtade visst lika mycket efter oss som vi längtar efter dem, så de kom för att se hur vi hade det. Det var jätteroligt att se dem igen. Nu längtar vi ännu mer att få komma till vårt hem. Fast blogghjälpen säger att för varje dag, varje timme, varje minut som går rycker hemresan närmare. Fast en minut kan ju vara väldigt lång, tycker vi.

Nu ska vi försöka samla ihop allt vi varit med om de senaste dagarna. Det är inte lite som hänt i våra liv. Det är kanske det viktigaste som nånsin kommer att hända.

Vi berättar mer i morgon.

lördag 29 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Har ni fattat att vi fått en gemensam intresseanmälan? Det har nästan inte vi. Vi tror vi drömt det varenda gång vi vaknar. I morse till exempel, sa Falaffel till mig när han vaknade: vet du vad jag drömde? Jo, att det kom hit tre små snälla tjejer och deras snälla mamma och sa att de ville ha oss!

Då sa jag: men Falaffel, det hände ju på riktigt. Det var ingen dröm. Blogghjälpen ska göra hembesök, sen får vi vänta några dagar till på att det kommer lite möbler till vårt nya hus, men om allt är OK så får vi flytta till ett eget hem!

Då sa Falaffel Men Findus, ska vi få vårt livs första egna hem? Är det sant? Och ska vi flytta båda två också?

Jag kunde ju bara säga att det är så det ska bli. Då började Falaffel dansa tokdans med mig. Vi for runt i buren som bara den. Stackars Pernilla, vår burkompis, visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon är så klart inte så glad men vi hoppas alla att hon snart får ett eget hem också. Det är hon värd.

Vi berättar mer i morgon.

fredag 28 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

I natt har det blivit mycket snack i vår bur. Det var så illa så en av våra grannar jamade till oss att vi skulle vara tysta och sova. Fast det kunde vi ju inte.

Ni vet ju varför, det berättade vi ju om igår. Nu ska vi berätta lite om vår nya familj.

Det är en familj med 3 ganska unga tjejer. De verkar jättetrevliga. Den minsta nådde inte upp till oss, så när hon ville klappa oss lyfte hennes äldre syster upp henne så hon fock klappa. Det tyckte vi var väldigt snällt gjort.

Vår familj håller just på att flytta till en villa. Därför kommer inte hembesöket att göras förrän nästa fredag. Sedan dröjer det nog ytterligare en vecka innan vi får flytta, för de har beställt möbler som de vill ha hem innan vi kommer.

Egentligen behöver inte vi så mycket möbler, men vi får väl finna oss i vad det bestämmer. Åtminstone tills vi har flyttat hem.

Vi berättar mer i morgon.

torsdag 27 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Egentligen skulle vi vara jättearga på Telia idag, för de har gjort så att blogghjälpen inte haft nån internetanslutning sedan kl ett idag. Bara för några minuter sen kom det igång igen.

Och det är jättetypiskt att det skulle ske just precis idag, när vi har nåt jättespännande att berätta: herrar Findus och Falaffel HAR NÄMLIGEN FÅTT EN GEMENSAM INTRESSEANMÄLAN! Och då kan vi ju inte vara arga.

Blogghjälpen berättade att det var så här, att för nån vecka sen kom en familj med 3 barn hit och ett av barnen fastnade för en av oss. De ville tänka lite till och sedan komma tillbaka.

Blogghjälpen ville inte säga nåt till oss för hon förstod att vi skulle bli ledsna om det bara var en av oss som fick en intresseanmälan. Men idag kom de tillbaka och då ville de ha oss båda två!

Nu är klockan så mycket så vi hinner inte berätta mer, men vi fortsätter i morgon. Vi ville bara dela med oss av den här kanonnyheten så fort det gick.

onsdag 26 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Som ni kanske märkt har blogghjälpens blogg blivit jätteknasig. Fast hon bara skrev svar till alla er som kommenterat vår blogg igår en gång, så har det blivit dubbla svar till alla. Det ser ju jättekonstigt ut.

Vi har talat om för henne att om vi bodde hos henne skulle det aldrig hända. Vi är jätteduktiga på datorer. Fast vi inte har så stor erfarenhet av dem känner vi att vi skulle bli hur duktiga som helst på att till exempel skriva på tangentbordet. Det ser kul ut och är säkert inte så svårt.

Flera tyckte det var en bra idé vi hade igår. Ni minns, att vi tyckte att människor skulle få stå i kö för att vi skulle välja dem och inte tvärtom. Fast Imma, Klosterkatten jamade så klokt, att det borde finnas en katt till alla snälla människor som ville och kunde ta hand om en katt. Det vore förstås ännu bättre och vi räckte till precis.

Hon sa också att människor blir friskare av att ha katt. En del säger att det även skulle gå bra med skällisar eller andra djur, men det undrar vi.

Nåjam, i morgon är det dags att hålla tassarna för oss igen. Öppet hus med andra ord!

tisdag 25 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Idag har det regnat utanför fönstret nästan hela dagen. Då är det ganska skönt att ha nånstans att bo med tak över huvet och god mat.
Vi har också haft tid att fundera och diskutera en del. Det gör vi ofta. Vi tycker att vi oftast kommer fram till väldigt bra saker. Som idag till exempel.

Vi har kommit fram till hur det borde vara i världen när det gäller katter. Det borde vara så att alla människor ville ha en eller flera katter. Men det skulle inte finnas så många katter så det räckte till alla, utan man skulle få stå i kö för att få en katt. Då skulle det ju bli status att ha en katt och då skulle man inte behandla oss så som man ofta gör nu.

Tänk om det skulle stå en kö här utanför dörren till katthemmet och vänta på att få ta hand om oss. Så släppte man in en människa och så fick vi katter gå och titta på henne eller honom och se om vi ville bo i det hemmet. Om inte skulle vi ta in nästa människa i kön o s v. Vad bra det skulle vara!

måndag 24 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Idag var det lite ont om folk här. Det tog lite längre tid än vanligt att få mat och att få rent i våra lådor. Men till slut gick allt bra.

Vi tror att det behövs många fler människor som engagerar sig i oss katter. Det behövs många, många fler som tar hand om oss. Vi kan ju inte själva laga mat och städa våra burar. Katter är inte skapta för sånt.
Så om du kan hjälpa oss, endera på Södertälje Katthem eller på nåt annat katthem, tycker vi du ska göra det. Det finns många katter i hela landet, ja i hela världen, som behöver hjälp.

Ni kan hjälpa oss på många sätt. Inte bara genom att komma till ett katthem. Ni kan tala om för vänner och bekanta att de kanske skulle kunna ta hand om en eller flera katter. Eller ge en slant till nåt katthem. Eller tala om för sina bekanta att de kanske kan ta hand om en hemlös katt. Eller tala om för nån som har en katt att de ska se till att den är kastrerad. Sätten är många.

Vi hörs i morgon.

söndag 23 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Som vi berättade igår, så har det varit LT-dagen idag på Torekällberget i Södertälje. De som var där hade ingen vidare tur med vädret. Det regnade som bara den tidvis. De som stod och representerade oss hade med sig ett partytält, som de alltid brukar ha med om vädret är ostadigt. Tyvärr visade det sig att det var trasigt, så det gick inte att använda.

Trots det stannade de kvar för att få in pengar till oss katter på katthemmet. Visst var det jättesnällt gjort av dem? Alla vi katter här på katthemmet klappade tassarna när de kom tillbaka hit och buffade på dem. Det tyckte vi de var värda. Många av de saker de hade med tillbaka var alldeles blöta av regnet.

Det var också öppet hus. Eftersom vädret var så dåligt kom det inte många hit heller. Det tyckte vi var synd. Det skulle behövas en invasion av kattälskande människor nu. Det skulle stå kö utanför dörren av människor som ville ta hand om oss.

Men det gör det tyvärr inte. Vi kämpar på, så kommer de nog så småningom.

lördag 22 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Idag har det varit riktigt varmt här på katthemmet. De som hjälper oss har haft det riktigt svettigt, det har vi sett. Men de kommer i alla fall. Det tycker vi är jättesnällt.

I morgon hoppas vi också på bra väder. Då är det LT-dagen (Länstidningen i Södertälje) på Torekällberget här i stan. Då ska vi vara med. Jag inte vi katter direkt, för vi tycker inte så mycket om att åka på såna där tillställningar, men många av de som hjälper oss kommer att vara där.

De ska sälja lotter med kanonfina priser. Vi har sett priserna men vi har lovat att inte skvallra vad det är för nåt. Sen ska de sälja fina kläder, kort med katter på och annat.

Vi hoppas att det kommer jättemånga människor dit. När det är klart så kan de gå direkt hit till katthemmet, för vi har öppet hus mellan 15-17 då.

Det vore ju toppen om ALLA som var på Torekällberget kom hit efteråt och fastnade för oss katter och gav oss fina hem. Fast det är förstås att hoppas på för mycket.

Fast drömma kan man alltid…

fredag 21 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Först ska vi bara berätta att kattmamman vi berättade om igår och hennes tre ungar mår bra. Mamma är lite trött, men ungarna verkar desto piggare.

Fast nu ska vi berätta lite mer om hur vi tänker om saker och ting. Vi märker ju att det blivit jättefint väder ute. Många katter vill gärna vara ute nu, och har de tur kan de vara det också.

Om några veckor börjar semestrarna på allvar. Vi vet redan nu att flera kommer att skaffa en ”sommarkatt”. Kanske en söt liten kattunge som man har roligt med hela sommaren. Men vad många inte tänker på är att det kommer en höst också. Och en vinter. Den där lilla kattungen behöver ett hem inte bara över sommaren. Den behöver ett hem hela livet.

De som inte har för avsikt att ta hand om kattungen även efter semestern måste avstå från att ge den ett hem några veckor eller månader. Se istället till att nån annan, som har långsiktiga planer för katten tar hand om den.

Kan inte ni hjälpa oss att sprida det här meddelandet. Säg att det kommer från 2 katter som vet alltför väl hur det är när hösten kommer och ingen vill veta av en längre.

torsdag 20 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Idag blir bloggen lite försenad. Det beror på att en av våra kompisar som ganska nyligen kommit till katthemmet, fått ungar på kvällen. Hon började föda precis när öppet hus började.

Blogghjälpen berättade att hon var jätteduktig och hennes ungar också.

När blogghjälpen åkte hem hade hon fött 3 ungar. De började genast leta efter mammas bröst. De åt medan mamma slickade dem rena. Kanske blir det flera ungar. Ibland kan det ta flera timmar emellan nedkomsterna.

Blogghjälpen hann i alla fall komma in och prata med oss och klappa oss. Vi fick så att säga direktrapporter. Mamman och ungarna låg ju inne i karantän där det är lugnare. I morgon får vi veta hur många ungar det blev.

Hon hade nog tur som kom in på katthemmet innan det var dags. Många kattmammor får ju sina ungar utomhus och det är betydligt svårare att få en lugn och trygg miljö där än här inne på katthemmet.

Vi berättar mer i morgon.

onsdag 19 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Idag har det varit lite spännande här på katthemmet. De senaste dagarna var det väldigt varmt här och då orkar vi ju inte busa så mycket. Det har berott på att luftkonditioneringen inte varit igång. Den måste man ställa om varje vår och höst. Problemet är att knapparna sitter inne i en bur bakom en dörr. Varje gång måste man först tömma buren på katter, så inte de kan krypa in innanför dörren och försvinna eller göra sig illa.

Men idag kom en av de snälla tjejerna hit för att ändra på de där knapparna. Först fick hon tömma buren på tre katter. De tyckte det var jättekul att komma ut ur buren och ville gärna springa runt och kolla hela katthemmet. Det fick de inte göra, för det finns viss risk att det sprids smitta då, och sånt är vi väldigt försiktiga med. Ingen vill ju bli sjuk.

Efter en stund hade i alla fall tjejen vridit på några knappar så nu har det blivit lite svalare. Men vi hoppas det blir ännu svalare för det är fortfarande lite varmt här.

I morgon är det öppet hus. Behöver jag be er att hålla tassarna?

tisdag 18 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Idag har vi suttit i fönstret och tittat ut en hel del. Vi ser att det är sol och det ser varmt ut. Tänk vad kul det vore att få sitta på en balkong och sniffa på värmen. Eller kanske få gå ut lite rentav. Det är sånt vi drömmer om bland annat. Samtidigt är vi väldigt glada över att vi har nånstans att vara inomhus också, där vi får mat och lite gos.

Om vi skulle bli tvungna att välja så skulle vi helst stanna inomhus och få mat och mys framför att vara ute där ingen tog hand om oss. Men vi har ju läst att många av våra bloggkompisar både får vara ute lite och är välkomna in där de får allt en katt behöver. Vilken drömtillvaro det vore.

Men innan våra människor kommit får vi så klart vänta här på dem. Blogghjälpen säger att en dag kommer vår människa eller våra människor och det kan ske när som helst. Det kan ske kvickt eller ta tid. Det vet vi inte ännu, men kommer gör de, säger hon.

Hoppas hon har rätt.

måndag 17 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Idag har vi fått in katter som har fått fina namn här på katthemmet. Det är en hona som kommit in med sina ungar och ungarna har fått namnen Viktoria, Daniel och Filippa. Mamman heter Silvia. De blev döpta när de kom till oss och sitter nu i karantän. De är så små så det kommer att dröja innan de komma ut på vår hemsida, men nu sitter de här med sin mamma och bli omhändertagna.

Annars har det varit ganska lugnt här idag.

Däremot kommer det bli full fart i helgen. På söndag är det nämligen LT-dagen (Läns Tidningen i Södertälje) på Torekällberget i Södertälje. De anordnar sin årliga sammankomst med många deltagare. Givetvis är Södertälje Katthem representerat. Vi kommer att finna där och sälja lotter med jättefina priser, dela ut broschyrer, sälja kläder med katthemmets logga på och informera om vad vi gör på katthemmet.

Det brukar vara många besökare där och vi hoppas så klart på jättefint väder så att många kommer och besöker evenemanget. Kommer du?

Mer i morgon.

söndag 16 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Idag har det varit öppet hus. Det kom inte så många människor på besök. De som kom var mest intresserade av kattungar. Det tycker blogghjälpen är synd. Hon vet att det finns människor som köper kattungar för att de ser så söta och, men att de inte tycks förstå att kattungar växer upp och blir vuxna katter.

Hon tycker att man inte ska köpa katt efter utseendet, utan efter hur katten är. Man älskar sin katt hur den än ser ut när man lärt känna den, säger hon. Den kan var randig, blommig, svart eller lila, det spelar ingen roll bara det är en trevlig katt.

Nu är det inte så ofta vi får in blommiga eller lila katter på vårt katthem, men om vi skulle få det skulle de vara lika välkomna som andra katter.

Nu ska vi äta middag och sen är det snart dags att sova.

Vi ses i morgon.

lördag 15 maj 2010

Katterna Falaffel och Findu berättar


Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.
I och med att även Findus vågade bli klappad av människor var ju isen liksom bruten, som människorna säger (vad det nu menas med det).
Vi tyckte det var lite roligare att vara på katthemmet nu. Vi har ju aldrig haft ett eget hem så vi vet inte riktigt vad det innebär. Men våra burkompisar, som haft hem tidigare, berättar att det är jättebra med ett eget hem om det är snälla människor som bor där. Ofta har ju de burkompisar som bor här inte haft så snälla människor, men det finns undantag.

Det finns såna som har blivit sjuka t ex och inte kan ha kvar sin katt. Då kan katterna ha haft ett jättebra hem innan deras matte eller husse blev sjuk. Fast tyvärr är det oftast så att burkompisrnas hem inte varit så roliga.

Blogghjälpen säger i alla fall, att här gör man vad man kan för att undersöka att det hem vi kommer till är bra. Man gör hembesök och pratar med den som vill ta hand om oss innan man släpper iväg oss. Det tycker vi är bra.

Snart kanske det är dags för oss också att få ett eget, bra hem. Håll tassarna för oss. Redan i morgon är det öppet hus mellan 15-17!

Mer i morgon.

fredag 14 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Som ni minns så klarade Findus av att låta sig klappas av en av tjejerna på katthemmet. Efteråt visste han inte riktigt om det verkligen hade hänt eller om det var en dröm. När han väl fått klart för sig att det var verklighet blev han jättestolt och glad.

Då började han tala om för mig att det inte var farligt att bli klappad. Nåja, jag bjöd på den. Är det verkligen inte det? Sa jag. Näej, det är inte ett dugg farligt, bara man aktar sig för dummisarna. Men såna finns det inga här, så du behöver inte vara rädd, Falaffel fortsatte han.

Jag tyckte det var jätteroligt att Findus blivit så framåt. På kvällen kom det en annan tjej in i buren än den som varit där på morgonen. När hon kom in sa hon är det i den här buren det har skett små underverk? Får man klappa er båda nu?

Findus satt alldeles stilla en lång stund och tittade på tjejen. Jag satt och tittade både på Findus och tjejen. Sen gjorde jag en gest med huvudet åt honom att han skulle gå fram och bli klappad. Då reste han sig, sträckte upp svansen och tog några steg framåt och buffade på den framsträckte handen. Sen blev han klappade, och vågade ta emot goset. Vilken kille, va?

Mer i morgon.

torsdag 13 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Ni må tro att jag var glad när Findus var så modig att han vågade bli klappad. När tjejen gått ut ur buren frågade jag Findus hur det kändes. Jättekonstigt, sa han. På vilket sätt menar du frågade jag. Jo, jag trodde ju att det skulle göra ont. Ungefär som när dummisarna där ute slog till oss, fast vi inte gjort nåt.

Efter den här upplevelsen blev både Findus och jag så trötta efter all spänning, att vi la oss och sov en lång stund efter vi fått frukost.

När vi vaknade tittade Findus på mig och så sa han Vet du vad jag drömde? Jag drömde att nån klappade mig, och jag var nästan inte rädd alls! Då svarade jag men Findus, det var ingen dröm. Det där hände innan du somnade. Du har blivit klappad och du var jätteduktig och du sa att det inte gjorde ont. Kommer du inte ihåg det?

Var det verklighet? Sa Findus. Visst sa jag. Nu vet vi båda två hur det är att bli klappade, och vi vet att det inte är farligt heller. Ikväll provar vi att bli klappade igen? Visst? Tummis? Sa jag.
Findus
dröjde lite med svaret, men sen sa han OK, tummis!

Mer i morgon

onsdag 12 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

När tjejen hade slutat klappa mig, vände hon sig till Findus. Han satt bredvid en liten bur som vi hade inne i buren. Han såg jätterädd ut. Jag tittade på honom och han tittade på mig. Jag blinkade sakta åt honom och sa, seså, gå fram nu. Det är inte farligt.

Han tittade på tjejen, sen på mig. Sen – resta han sig, sträckte på halsen och luktade på tjejens hand. Hon höll kvar handen så han fick lukta ordentligt. Sen försökte hon stryka honom på huvudet, men då blev det för mycket för honom. Han sprang och gömde sig.

Jag tittade strängt på honom och sa kommer du ihåg vad du lovade igår? Du skulle låta henne klappa dig, åtminstone en gång. Findus såg skuldmedveten ut och sa med ynklig röst, ja, jag ska låta henne klappa mig.

Så gick han fram en gång till mot tjejen som satt kvar i buren. När hon klappade honom på huvudet satt han kvar! Tjejen talade lugnt med honom och han vågade sitta kvar en lång stund. Sen reste sig tjejen och sa att han var jätteduktig. Då såg Findus jättestolt ut.

Mer i morgon
Falaffel

tisdag 11 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Så kom då morgondagen. Findus hade sovit lite oroligt på natten. Jag tror han låg och tänkte på hur han skulle göra när människorna kom som skulle klappa honom. Han var nog jättenervös, stackarn.

Jag talade med honom och sa att det inte var farligt att bli klappad. Han hade ju sett att jag vågade och han hade sett att de flesta katterna i grannburarna också tyckte om att bli klappade. Jag vet sa Findus sammanbitet.

Efter en stund hörde vi hur det började skramla i köket utanför vårt rum. Det brukar alltid betyda att man håller på att lägga upp mat på fat som man sen kommer in med till oss.

Så var det också. Dörren öppnades och det kändes på doften att det var god mat som var på väg. I vanliga fall brukade Findus vädra med nosen när han kände matdoften, men den här gången satt han i hörnet i buren. Jag såg att han försökte samla allt mod han hade.

Burdörren öppnades. Några fat med mat sattes på golvet. Jag gick fram och började äta. Tjejen som kom in med maten böjde sig ner och klappade mig. Jag satt kvar, både för att jag inte var så rädd längre och för att jag ville visa Findus att jag inte var rädd.

Mer i morgon.
Falaffel

måndag 10 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Som ni kanske förstått började jag tycka att det var lite mysigt att bli klappad. Fast det fick inte bli för länge i början. Då tyckte jag det var obehagligt. Men lite klapp då och då var bara mysigt. Och klappstunderna blev längre och längre, nästan utan att jag märkte det.

Värre var det med Findus. Han gick och gömde sig så fort nån kom in i buren.

En dag satt vi och talade som vi ofta gjorde. Då tog jag upp det här med klappningen, för jag såg ju att Findus inte mådde bra av att ständigt vara rädd och på sin vakt. Jag sa åt honom att han skulle se hur det gick för mig. Nu var det ju ingen som var dum mot mig, utan de som kom in i buren och klappade mig menade bara väl. Ja, det gäller ju dig sa Findus. Mig skulle de säkert vara elaka mot.

Jag talade om för honom att det trodde jag inte, utan de skulle nog vara lika snälla mot honom som de var mot mig. Han tittade misstänksamt på mig. Då sa jag: du kan väl prova i morgon, bara en gång?

Ja, en gång då, sa Findus. Sen hörde jag hur han viskade tyst för sig själv om jag vågar.

Mer i morgon

Falaffel

söndag 9 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


När jag hade blivit klappad första gången den där dagen var jag ju ganska uppspelt och förvånad över att jag vågade. Findus tyckte det var jättejärvt gjort och sa att han aldrig skulle våga bli klappad. Jag kunde ju inte säga så mycket, eftersom jag hade tänkt precis som han, ända fram till för en liten stund sedan.

Nästa dag kom tjejen tillbaka. Då var jag på min vakt! Man kan aldrig ta för givet att människor är snälla två dagar i rad, tänkte jag. Men hon ville inte gå ut ur buren, utan stannade länge, länge och talade med oss. Vi satt i vårt hörn och tittade på henne. Till slut sträckte hon fram handen igen. Findus for iväg ögonblickligen, men jag blev sittande. Och blev klappad igen.

Det kändes väldigt konstigt. Plötsligt tyckte jag att det var nästan skönt att bli klappad. Jag hade ju sett hur mina kompisar i de andra burarna blev klappade och inte förstått varför de inte smet iväg när de kunde. Nu började jag förstå att det kanske inte var så himla farligt att bli klappad.

Mer i morgon

Falaffel

lördag 8 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


De följande dagarna hände inte så väldigt mycket. Människorna som kom in i buren sträckte ofta fram handen mot oss, men vi kände oss inte mogna för att låta dem klappa oss utan vidare ännu. Lite läskigt var det ju fortfarande när människorna kom nära oss.

Men de här människorna var inte som andra människor vi mött. Ingen av dem verkade särskilt rädd för oss och inte schasade de iväg oss heller. God mat fick vi också. Vi började verkligen undra vad vi kommit till för ställe egentligen.

En dag när vi fick städat i buren, tog jag mod till mig och gick fram och nosade på tjejen som var där. Då böjde hon sig ner och satte fram handen så jag kunde lukta på den. Först ryggade jag tillbaka lite, men när hon pratade lugnt med mig så gick jag fram mot handen igen och luktade lite på den. Då klappade hon mig lite på huvet. Det kändes jättekonstigt, men jag blev inte så himla rädd.

Fast när hon hade klappat lite så tänkte jag att det är bäst att ta det försiktigt i början, så jag drog mig tillbaka och satte mig bredvid Findus.

Mer i morgon.
Falaffel

fredag 7 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

Där satt vi nu i vår fina bur med mat, friskt vatten, ren toa och människor som försökte ge oss så mycket tid de kunde. Så fort nån kom in i buren kröp vi ihop i nåt hörn och när människorna närmade sig fräste vi, så de skulle förstå att vi var jättefarliga och inte gick att klappa eller röra.

Konstigt nog fanns det en del människor som inte alls uppfattade våra kraftfulla signaler, utan som ändå klappade oss. Jag minns fortfarande första gången nån försökte klappa mig. Jag vet inte vilken känsla som var starkast – rädsla, ilska, förvåning eller vad det var. Jag försökte så klart smita undan, men den här människan höll kvar mig.

Jag minns bara att jag tänkte nu dör jag. Var det här allt livet hade att erbjuda mig? Så meningslöst allt var. Men, jag dog inte. Plötsligt slutade människan hålla i mig och jag gick sakta undan. Människan tittade vänligt på mig och sa med mjuk röst, det var väl inte farligt? Ingen är dum mot dig här. Du kan känna dig alldeles lugn.

Nåja, alldeles lugn kände jag mig förstås inte, men jag fick en liten tankeställare…

Mer i morgon.

Findus

torsdag 6 maj 2010

Katterna Falaffel och Findus berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



När vi hade stannat ytterligare några dagar i den där buren vi först hamnade i, blev vi utburna till ett annat rum. Där fanns det en större bur med eget fönster och allt, och där hamnade vi.

Det var lite kuligare, för det fanns flera andra katter i burarna runt omkring. Vi hälsade på alla genom vår burdörr och alla hälsade tillbaka och hälsade oss välkomna. Vi frågade dem hur det gick till att finnas här på katthemmet.

En av våra nya kompisar berättade att man blev omhändertagen här och att man fick mat, vatten, städning, omvårdnad och allt annat vi behövde. Det enda som saknades sa vår granne, var en egen människa, men varje torsdag och söndag är det nåt som kallas öppet hus. Då får besökare komma och titta på alla katter och har man tur så blir man utvald och får ett eget hem.
Det lät ju väldigt bra, tyckte vi, men vi visste inte riktigt om vi gillade det där med en egen människa. Vi var ju rädda för människor. Det tålde att tänka på hur vi skulle uppfatta det där.

Vi berättar mer i morgon.
Findus och Falaffel

onsdag 5 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Efter att vi hade fått det där sticket blev vi så trötta, så trötta. Jag tittade på Findus och hans ögon gick i kors. Sen minns jag inget förrän jag vaknade och då hade jag lite ont i baken och det kändes konstigt i ena örat också.

Jag tittade på Findus igen och han gäspade stort och sa att han också hade ont i baken och att såg att jag hade fått nån konstig färg i örat. Jag kliade mig lite och blev lite svart om tassen. Vi förstod inte det där riktigt, men nån dag senare, när vi piggnat till ordentligt, var det en av katterna i grannburen som berättade att vi blivit kastrerade och öronmärkta. Sen hade vi blivit vaccinerade också.

Vi förstod ingenting av det där. Vad betydde kastrerad? Vaccinerad? Öronmärkt?

Senare har vi förstått att alla välskötta katter har fått sån behandling. Utom de som ska användas som avelskatter förstås, men det ska inte vi. Blogghjälpen säger att det finns så många katter ändå, så vi ska inte ordna så det blir ännu fler.

Vi berättar mer i morgon.

Falaffel och Findus

tisdag 4 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Tidigt på morgonen började en av våra burgrannar jama om att han var jättehungrig och att han ville ha mat nu. Vi tänkte att vi får väl vara glada om man får nån mat överhuvudtaget på det här stället. Vem visste om nån skulle bry sig om oss mer i hela livet? Vi var ju inte precis vana vid att nån tänkte på oss i första hand.

Men strax efteråt kom en tjej in till oss. Hon gav oss mat, försökte klappa oss, men det tackade vi bestämt nej till, tömde vår låda och gav oss nytt vatten. Sen borstade hon rent i buren också. Det blev jättefint.

Sen fick vi vara ensamma ett tag igen, men efter en stund kom det en farbror. Han öppnade också burdörren, tog tag i Falaffel och stack honom med en nål! Sen stoppade han i honom en tablett, fast Falaffel inte ville ha nån. När det var klart sträckte han sig efter mig. Jag försökte så klart komma undan, men farbrorn var listigare än jag trodde, så han fick tag i mig och så fick jag samma behandling. Det var ju inte så roligt, men det gjorde i alla fall inte ont efteråt.

Vi berättar mer i morgon.

Findus och Falaffel

måndag 3 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.



Sätt buren där så ska vi titta lite på dem sa en tjej när vi kom in i huset. Det luktade katt där och vi hörde också katter som snackade. Vi tittade på varandra och undrade vad som skulle hända med oss nu. Burdörren öppnades och en hand stacks in. Vi backade så långt det nånsin gick in i buren, men tjejen hade långa armar så hon fick tag i oss i alla fall.

Först tog hon ut Falaffel. Han försökte komma loss, men han satt som i ett järngrepp. Tjejen kände lite på honom och sa att han såg jättefin ut, men så rädd han är, sa hon. Ja, det var väl klart. När vilt främmande människor tar tag i en så blir man ju jätterädd. Efter en stund satte hon tillbaka honom i buren och så tog hon fram mig istället. Hon kände på mig också sen sa hon att vi ju verkade friska men att vi inte var kastrerade och att vi antagligen hade mask också. Sen fick jag komma tillbaka till Falaffel i buren och så bars vi iväg till ett annat rum.

Där luktade det också gott, nämligen av katt. Vi fick en egen bur där med mat och vatten och en låda. Först förstod vi inte riktigt vad den där lådan gjorde där, men vi kom på att vi kunde använda den som toa! Det funkade jättebra.

Efter ett tag blev det tyst och lugnt och ljuset släcktes. Det var kväll och vi fick sova. Nästa morgon vaknade vi till vårt nya liv.

Findus och Falaffel

söndag 2 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Nu satt vi alltså där i buren. Visserligen hade vi fått mat, och det var ju bra, men vi var instängda och det tyckte vi inte alls var bra. Vi ville ut! På direkten! Vi försökte krafsa upp dörren med alla våra tassar, men det gick inte.

Istället bar tanten och grannen oss till en bil och satte in buren i baksätet. Vi gjorde ett sista desperat försök att ta oss ur buren, men förgäves. Istället satte bilen igång och vi var tvungna att åka med.

Efter en stund stannade bilen och tanten gick ur. Vi såg att hon gick upp för en trappa och ringde på en dörr. Efter en stund öppnades en dörr och en tjej snackade med ”vår” tant. Efter ett tag kom båda ner för trappan och fram till bilen. De öppnade bildörren och tittade in på oss.

De är ju jättesöta sa tjejen, men går de att ta i? Tanten svarade att vi inte gärna ville bli tagna i och att vi var ganska skygga. Men varför kom du inte in med dem tidigare frågade tjejen. De var ju så söta att titta på när de lekte på gräsmattan svarade tanten. Tjejen mumlade nåt som vi inte hörde till svar. Sen tog hon buren och bar upp oss för trappan. Oj, oj vad rädda vi var. Vi tryckte oss jättenära varandra.

Vi berättar mer i morgon.

Falaffel och Findus

lördag 1 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

När grannen och tanten försökt fånga oss utan att lyckas hörde vi grannen säga till tanten: ge dem ingen mat nu. Sen gick hon hem till sig. Vi fick heller ingen mat den dagen. På kvällen var vi jättehungriga och sprang på tomten som vi brukade och letade efter vår tallrik. Men den kom aldrig ut.

Vi fick gå och lägga oss med tomma magar. Nästa morgon kom grannen tillbaka och då hade hon med sig en bur. Vi var jättehungriga och sprang omkring, visserligen utom räckhåll, men ändå ganska nära buren. Plötsligt kände vi att det luktade mat. Men var fanns tallriken? Vi tittade oss omkring men såg ingen tallrik på gräsmattan.

Då stack tanten in handen i buren och tog fram en tallrik med mat på, som hon visade oss. Sen satte hon tillbaka tallriken, långt in i buren. Det tyckte vi var jättedumt gjort av henne för det betydde ju att vi måste gå in i buren för att få maten. Vi hade en överläggning om hur vi skulle göra, men sedan bestämde vi oss i alla fall för att vi måste ha mat och vi måste gå in i buren. Sagt och gjort.

När vi hade börjat äta smög sig grannen fram och stängde dörren till buren. Där inne satt vi!
Vi ska berätta mer i morgon, men först vill vi kommentera en sak som många frågat om efter gårdagens blogg. Flera undrar om de på katthemmet gjort något för att fånga in mamma. Det enda som gjorts är att fråga tanten om hon kan fånga henne, men det har inte lyckats. De som jobbar på katthemmet har inte resurser till att fånga in henne. Alla som jobbar här gör det frivilligt, det finns ingen anställd. Dessutom är det ständig kö hit, ofta är det ett 50-tal katter som vi inte kan ta in p g a plats- och resursbrist. Därför går det inte att leta efter just mamma, men vi hoppas i alla fall att hon har det bra, eller att nån lyckas fånga henne så hon får komma hit så småningom.

Findus och Falaffel.