En katt på Södertälje Katthem bloggar

söndag 2 maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.


Nu satt vi alltså där i buren. Visserligen hade vi fått mat, och det var ju bra, men vi var instängda och det tyckte vi inte alls var bra. Vi ville ut! På direkten! Vi försökte krafsa upp dörren med alla våra tassar, men det gick inte.

Istället bar tanten och grannen oss till en bil och satte in buren i baksätet. Vi gjorde ett sista desperat försök att ta oss ur buren, men förgäves. Istället satte bilen igång och vi var tvungna att åka med.

Efter en stund stannade bilen och tanten gick ur. Vi såg att hon gick upp för en trappa och ringde på en dörr. Efter en stund öppnades en dörr och en tjej snackade med ”vår” tant. Efter ett tag kom båda ner för trappan och fram till bilen. De öppnade bildörren och tittade in på oss.

De är ju jättesöta sa tjejen, men går de att ta i? Tanten svarade att vi inte gärna ville bli tagna i och att vi var ganska skygga. Men varför kom du inte in med dem tidigare frågade tjejen. De var ju så söta att titta på när de lekte på gräsmattan svarade tanten. Tjejen mumlade nåt som vi inte hörde till svar. Sen tog hon buren och bar upp oss för trappan. Oj, oj vad rädda vi var. Vi tryckte oss jättenära varandra.

Vi berättar mer i morgon.

Falaffel och Findus

13 kommentarer:

  1. Tur att ni hade varandra att ty er till, för det måste ha varit många nya, främmande saker på en gång! Buren, bilfärden och nya människor på katthemmet. (För vi tror i alla fall att ni fått komma till katthemmet nu). Då är det i alla fall skönt att vara två. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Kan nog tänka vad tjejen mumlade om tanten..vi tror också att ni kommit till katthemmet. Tur att ni var tillsammans i alla fall trots allt läskigt. Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Mjau! Jag vet ju själv hur det känns att bli inlåst i en bur. *ryser* Men jag vet ju i alla fall att jag har husse med mig hela tiden. Tur att ni hade varandra i alla fall. *nosbuff*

    SvaraRadera
  4. Ja kan på ett sätt förstå tanten. Ni är ju bedårande! Men hon borde ju förstått att ni borde tas om hand och få en trygg tillvaro.

    SvaraRadera
  5. hej.
    nämen oj vilket äventyr,måste läsa fortsättningen imorgon
    /tass från katterna pip och murre som har haft en jättebra morgon såhär långt.

    SvaraRadera
  6. Tvåbeningar är så kortsynta... tanten tyckte att ni var söta, men hon tänkte inte på att ni behövde människokontakt under trygga förhållanden! Tror att det var det tjejen mumlade om... att ni borde ha fått komma tidigare och bli trygga goskissar, så att ni kunde få bra hem istället.

    Oj, så rädda ni måste ha varit! Instängda i bur, bilåkning (som är så hemskt!) och främmande människor... jag skulle ha vrålat halsen av mig, det jamar jag bara!

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  7. Jag menade förstås att VISSA tvåbeningar är kortsynta...!

    SvaraRadera
  8. Hej Findus, Isak och Rasmus (och grattis till Rasmus förresten). Ibland är det verkligen tur att man har en bästa kompis. Det där med att ensam är stark tror i alla fall inte vi på!

    SvaraRadera
  9. Hej Dui och Deco. Vid den där tidpunkten visste vi ju inte alls vart vi kommit. Men det ska vi snart avslöja...

    SvaraRadera
  10. Hej Sippo. Visst är det hemskt med burar. Fast det är så klart mycket lättare att stå ut i en bur om man har en snäll husse med sig. Vi hoppas vi får en sån eller snäll matte snart.

    SvaraRadera
  11. Hej Nea theCat. Blogghjälpen tycker inte alls att man har rätt att bara tänka på sig själv när det finns andra djur eller människor som kommer i kläm. Det tycker faktiskt inte vi heller.

    SvaraRadera
  12. Hej Kattliv och Pip och Murre. Ja, vårt liv har varit ett enda äventyr hittills. Vi hoppas det blir lite lugnare snart.

    SvaraRadera
  13. Hej Imma och Klosterkatterna. Jag tror du har gissat rätt Imma. Det var nog ungefär nåt sånt tjejen mumlade om. Det hade varit bättre för oss om vi fått kontakt med människor mycket tidigare.

    SvaraRadera