En katt på Södertälje Katthem bloggar

En katt på Södertälje Katthem bloggar
Södertälje Katthem

lördagen den 1:e maj 2010

Katterna Findus och Falaffel berättar



Hej, det är Falaffel och Findus på Södertälje Katthem.

När grannen och tanten försökt fånga oss utan att lyckas hörde vi grannen säga till tanten: ge dem ingen mat nu. Sen gick hon hem till sig. Vi fick heller ingen mat den dagen. På kvällen var vi jättehungriga och sprang på tomten som vi brukade och letade efter vår tallrik. Men den kom aldrig ut.

Vi fick gå och lägga oss med tomma magar. Nästa morgon kom grannen tillbaka och då hade hon med sig en bur. Vi var jättehungriga och sprang omkring, visserligen utom räckhåll, men ändå ganska nära buren. Plötsligt kände vi att det luktade mat. Men var fanns tallriken? Vi tittade oss omkring men såg ingen tallrik på gräsmattan.

Då stack tanten in handen i buren och tog fram en tallrik med mat på, som hon visade oss. Sen satte hon tillbaka tallriken, långt in i buren. Det tyckte vi var jättedumt gjort av henne för det betydde ju att vi måste gå in i buren för att få maten. Vi hade en överläggning om hur vi skulle göra, men sedan bestämde vi oss i alla fall för att vi måste ha mat och vi måste gå in i buren. Sagt och gjort.

När vi hade börjat äta smög sig grannen fram och stängde dörren till buren. Där inne satt vi!
Vi ska berätta mer i morgon, men först vill vi kommentera en sak som många frågat om efter gårdagens blogg. Flera undrar om de på katthemmet gjort något för att fånga in mamma. Det enda som gjorts är att fråga tanten om hon kan fånga henne, men det har inte lyckats. De som jobbar på katthemmet har inte resurser till att fånga in henne. Alla som jobbar här gör det frivilligt, det finns ingen anställd. Dessutom är det ständig kö hit, ofta är det ett 50-tal katter som vi inte kan ta in p g a plats- och resursbrist. Därför går det inte att leta efter just mamma, men vi hoppas i alla fall att hon har det bra, eller att nån lyckas fånga henne så hon får komma hit så småningom.

Findus och Falaffel.

8 kommentarer:

  1. Så snopet att ni plötsligt var inlåsta. Fast det var ju för ert eget bästa, även om ni inte trodde på det just då. Vi vet att det är svårt att hitta resurser för alla hemlösa missar, just därför känns det så mycket sorgligare om er mamma. Alla barn har rätten till sin mamma. *sniff* Nosbuffar till er alla.

    SvaraRadera
  2. Vad lurade ni blev. MÅste känts jätteläskigt att bli instängd, men som Sippo jamar det var ju för ert bästa. Vi håller tassarna för att er mamma har det så bra det går. Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Mjau, vi håller med både Sippo och Dui och Deco
    Klart ni kände er lurade att gå in i buren, det förstår vi, men det var ju för er eget bästa, för att ni skulle få komma in på katthemmet.

    Tass på er båda

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan

    http://katternasblogg.blogg.se/

    SvaraRadera
  4. Vad otäckt, att bli inlåst när man är jättehungrig och sitter och äter. Det är klart att det var bra, att ni fick komma till katthemmet, men i början är ju allt med människor lite skrämmande. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  5. HEj Sippo. Det var verligeh snopet att bli inlurad sä där, men idag förstår vi ju varför. Det där att alla har rätt til en mamma är sant, likaså att en katt har rätt till snälla människor tycker vi. Precis som ni har.

    SvaraRadera
  6. Hej Dui och Deco. Vi håller också tassarna för att mamma har det bra. Kanske har nån hjälpt henne til ett bra hem?

    SvaraRadera
  7. Hej Mimmi Chicko Tarzan och Sessan. Hade vi vetat när vi blev instängda vad som skulle hända med oss hade vi nog inte varit så rädda, men vi hade ju ingen aning.

    SvaraRadera
  8. Hej Findus, Isak och Rasmus. Ja, på den tiden visste ju inte vi att det fanns snälla människor som var alldeles ofarliga. Tänk om vi vetat det då, vad bra det hade varit för oss.

    SvaraRadera