En katt på Södertälje Katthem bloggar

En katt på Södertälje Katthem bloggar
Södertälje Katthem

onsdagen den 30:e september 2009

Katterna Ravioli och Ravell berättar


Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.
Idag är det jag, Ravelli som skriver.

Igår berättade Ravioli att vår matte, som vi tyckte så mycket om, nästan jämt var snuvig. Det gjorde ju inte oss så mycket, men det var ju synd att hon inte var frisk, tyckte vi.

En dag hörde vi att hon ringde nånstans. Hon sa att hon hade blivit så allergisk att hon inte kunde behålla Ravelli och Ravioli och undrade om de kunde få komma tillbaka. Tillbaka, undrade vi. Vart? Skulle vi slängas ut igen, eller vad var meningen.

Det visade sig att matte hade ring till Södertälje Katthem och frågat om de kunde ta tillbaka oss. Vi tyckte det var jättetråkigt att vi inte fick stanna i vårt hem där vi trivdes så bra, men tyckte i alla fall att det var bättre att få komma tillbaka till katthemmet än att bli utslängda.
Som vanligt var det fullt på katthemmet. Det var vi egentligen glada för, men en dag fick vi i alla fall gå in i våra transportburar och åka iväg till katthemmet igen. Det var ingen rolig dag.

Ravioli berättar mer i morgon
Ravelli

tisdagen den 29:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
Idag är det Raviolis tur att skriva.

Som Ravelli berättade igår satt vi nu alltså på katthemmet i en bur. Där kom människor och besökte oss varje torsdag 17-19 och söndag 15-17. Det var många människor som tittade både på oss och våra kompisar. Ibland fick en katt en intresseanmälan, sen gjordes hembesök och om de som jobbar på katthemmet tyckte hemmet var bra fick den katten åka.

Vi satt och väntade på att nån skulle komma och vilja ha oss. Vi förstod att det kanske skulle ta lite tid för på katthemmet hade man bestämt att vi inte fick skiljas åt. Det var viktigt att vi fick vara tillsammans.

En dag kom det i alla fall en människa som tyckte vi var jättefina. Hon ville köpa oss båda två. Det gjordes hembesök och man tyckte att hemmet var jättebra. Vi blev toppenglada och efter några dagar kom vår människa och hämtade oss. Vi fick flytta till ett alldeles eget hem och vi var hur glada som helst.

När vi hade bott in oss i vårt nya hem märkte vi att vår människa ofta var förkyld. I morgon ska vi berätta om att vår glädje inte varade så länge. Inte den gången, men vi ger inte upp.

Ravioli

måndagen den 28:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.

Idag är det jag, Ravelli som håller pennan i mina tassar.

När vi burits in på katthemmet satt människorna först och skrev papper. Det ska människor visst alltid göra. När det äntligen var klart bars vi in i nåt som heter karantän. Som tur var satt vi i samma bur, men det var inte roligt där inne i alla fall. Först tittade man i våra öron för att se om vi hade nåt som kallades skabb. Sen fick vi några äckliga tabletter. De var till för att avmaska oss, sa de. Sen stack de oss i pälsen. Det var för att vaccinera oss så vi inte blev sjuka.

Vi tyckte allt det där var ganska onödigt, men vi fick i alla fall god mat och människorna som tog hand om oss var snälla. När vi hade suttit jättelänge därinne, 14 dagar sa människorna, fick vi flytta ut i större burar på katthemmet. Där var det betydligt kuligare, för där fanns det andra katter som vi kunde snacka med.

De berättade att när man suttit där ett tag, kom det människor som ville ge oss ett hem. Hade vi tur gick det fort, hade vi otur tog det lite längre tid. Vi tyckte det lät jättespännande och hoppades så klart att det skulle gå väldigt fort att få ett nytt, bra hem.

Vi berättar mer i morgon.

Ravelli

söndagen den 27:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
Idag är det min, Raviolis tur att berätta. Först ska jag säga att vi inte fick nån intresseanmälan idag, men blogghjälpen säger att det kommer lösa sig. Vi ska bara fortsätta som hittills.

Senast jag berättade fick ni ju veta att en snäll människa tog hand om oss och lät oss stanna hos henne tills det fanns plats på nåt som heter Södertälje Katthem. Vi trivdes jättebra hos den där människan, men efter några dagar sa hon att nu ska vi åka till katthemmet. Där kommer ni att få bo tills ni får ett riktigt hem.

Vi ville inte alls gå in i den bur som hon satte fram, men vi hade inget val. Vi ville ju inte bli utslängda igen och antagligen var det bättre på katthemmet än ute. Så resonerade vi och till slut satt vi i buren i alla fall.

Sen bars vi ut till en bil. Jag höll hela tiden ett öga på Ravelli och såg till att vi var tillsammans hela tiden. Efter en stund kom vi fram till ett stort hus och där stannade bilen och vi bars upp för en lång trappa. Vi undrade så vad som skulle hända nu, men människan som bar in oss sa att vi skulle få det bra. ”Här finns bara snälla människor” sa hon. Vi kunde bara hoppas att det stämde.

I morgon berättar vi mer.
Ravioli

lördagen den 26:e september 2009

Katterna Ravioli och Ravelli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
Idag är det min, Ravellis, tur att berätta. Jag ska sticka emellan med att berätta lite om våra strategier. Det är ett ord som blogghjälpen har lärt oss – man måste ha strategier.

Vår strategi på katthemmet har varit att så fort det kommer in nån i rummet rusar vi fram till burdörren och talar om för dem som kommer att vi är där och att vi vill bli kelade med. Vi frågade blogghjälpen om hon tyckte vi skulle ändra strategi, eftersom vi inte fått nån intresseanmälan ännu. Men hon sa att man ska hålla fast vid en bra strategi och att vi säkert kommer att få ett bra hem snart. Vi måste bara ha lite tålamod.

Hon berättade också att en av oss faktiskt fått en intresseanmälan, men hon ville inte säga vilken för då kanske den andra skulle bli ledsen. Och förresten spelar det ingen roll, sa hon, för ni ska gå tillsammans. Vi kommer inte att dela på er. Då blev vi lugna.

Sen har vi en strategi till. Och den går ut på att varje gång nån öppnar vår burdörr smiter vi ut! Vi sa till blogghjälpen att hon har ju sagt att man ska hålla fast vid sina strategier. Då sa hon att det där knappast var nån strategi utan snarare bus, och att vi gärna fick sluta med det. Men det tänker vi inte göra, för det är jättekul att smita ut och se sig om lite i rummet utanför buren.

I morgon är det öppet hus igen mellan 15-17 här på Morabergsvägen 6D. Kom till oss då.

Ravelli

fredagen den 25:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.
Idag är det min, Raviolis tur att berätta.

Igår berättade ju Ravelli om hur det gick till när vi fick komma in till den där snälla människan som inte kunde ta hand om oss, men som ringde till Södertälje Katthem.

Vi hörde att hon berättade att hon sett 2 fina, ja hon sa faktiskt att vi var fina, katter som sprang omkring i området och som uppenbarligen inte hade nånstans att bo. Så hörde vi att hon frågade om vi kunde få komma till katthemmet. Vi satt i ett hörn och tjuvlyssnade. Vad var ett katthem för något? Vad skulle vi göra där? Skulle vi bo där jämt? Fick man god mat där? Det var jättemånga frågor som dök upp i våra huvuden.

Sen hörde vi att hon sa ”nehej, när går det då? Ja, jag får försöka, men jag är så allergisk så det går inte att ha dem här länge”. Sen satte hon sig ner och klappade oss och sa att vi ska snart få åka till Södertälje Katthem men de kan inte ta emot er ännu. Det är överfullt, för det finns så många katter som inte har nåt hem förstår ni. Men jag ska försöka ha er kvar här tills det blir plats.

Då blev vi glada att vi inte skulle bli utslängda igen. Vad som sen hände kommer Ravelli att fortsätta berätta om i morgon.

Ravioli

torsdagen den 24:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.
Idag är det jag, Ravelli som berättar.

Först ska jag berätta att det är öppet hus idag mellan 17-19 här på Morabergsvägen 6D. Skynda er hit! Det är gratis att träffa oss och det är jättekul. Flera av de snälla människor som skriver kommentarer till vår blogg håller tassarna varenda öppethus-dag för att vi ska få ett nytt hem. Det tycker vi är jättesnällt av dem. Det hjälper oss nog, så det inte tar så lång tid innan våra människor kommer.

Som ni läste igår var det inte nån som ville veta av oss när vi försökte ta oss in i olika portar för att få lite mat och värme. En del betedde sig som om vi var ena riktiga odjur. Det enda vi var, var ju hungriga, ledsna och rädda.

I en port bodde det i alla fall en människa som var snäll mot oss. Hon klappade oss och gav oss lite mat, men hon kunde inte låt oss få stanna hos henne. Det hade vi gärna gjort annars.

På dagarna fick vi fortsätta att springa ute, men när det blev riktigt kallt och ruskigt och vi inte mådde så bra fick vi komma in till den människan som varit snäll mot oss. Hon sa att hon skulle ringa till nåt som hette Södertälje Katthem och fråga om vi kunde få plats där.

I morgon berättar Ravioli mer.

Ravelli

onsdagen den 23:e september 2009

Katterna Ravioli och Ravelli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
Idag är det jag Ravioli, som berättar.

Ja, det fanns gått om dumma människor som betedde sig illa mot oss. Vad hade vi gjort dem? Ingenting. Vi ville ju bara vara snälla och ha lite mat.

Vi gick in genom de dörrar som stod öppna. Ibland kom det människor som sa att vi var söta och gav oss lite mat och klappade oss, men ibland kom det människor som körde ut oss och skrek att vi inte fick vara i deras port. Då fick vi rusa ut det fortaste vi kunde så vi inte blev sparkade eller fick saker slängda på oss. Varför gör människor så? Hade det verkligen gjort så mycket om vi fick lite värme i en port? Vilken skada orsakade vi? Jag kan ännu idag inte förstå varför vi blev utkörda.

En tjej sa att vi skulle få lite mat av henne när vi gick in i en port. Det fick vi också, men när vi ätit upp kom det en anna människa och körde ut oss i mörkret och kylan. Vi var jätterädda och ledsna. Vi förstod inte alls varför vi blev behandlade som om vi var elaka och dumma. Det var vi ju inte.

Ravelli berättar mer i morgon, och då är det ju förresten öppet hus mellan 17-19 här på Morabergsvägen 6D. Kom hit då så kan vi träffas.

Ravioli

tisdagen den 22:e september 2009

Katterna Ravioli och Ravelli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
Idag är det jag, Ravelli, som ska berätta. Jag tror det är bra att vi berättar varannan dag, för det är så mycket att skriva, så det är lätt att det blir fel om man ska göra allt själv. Ravioli och jag har ju hjälpts åt hela livet, så det är naturligt för oss att fortsätta göra det.

När vi gick omkring i området där vi hade bott var det ju inte så många människor kvar där längre. De hade tydligen åkt därifrån allihop. Alla utom vi. Det var mörkt, kyligt och regnigt och vi märkte ju att det blev allt svårare att hitta nån mat, så vi rörde oss sakta mot områden där det fanns hus med människor i. Det var bra på ett sätt eftersom det var lite lättare att hitta nåt att äta där, men sämre på ett annat sätt. Vi märkte att det fanns många människor som inte tyckte om oss. Det tyckte vi var jättekonstigt, för vi var inte dumma mot någon. Vi försökte vara så snälla vi bara kunde, men det hjälpte inte alltid. En del skrek åt oss, andra kastade saker på oss och försökte sparka oss. Blogghjälpen säger att hon hört det förut, för det finns gott om människor som är så fega att de måste ge sig på små försvarslösa individer, som katter till exempel.

Vårt första mål var ju att få mat i magen. Sen ville vi få bo hos nån snäll människa också, men det var lättare sagt än gjort, både att hitta mat och nån människa att bo hos.

Ravioli berättar mer i morgon.
Ravelli

måndagen den 21:e september 2009

Katterna Ravioli och Ravelli berättar


Hej, det är Ravioli på Södertälje Katthem.
Idag är det jag, Ravioli som berättar vidare. Våra människor hade alltså bommat igen sommarhuset och åkt iväg och lämnat oss kvar. Vi gick utanför huset och försökte ta oss in, för vi frös ju. Vi var ju vana att vara inne på nätterna, och annars också om vi ville. Men plötsligt gick inte det. Hungriga var vi också.
Vi hade visserligen tidigare fångat nån mus som vi bar hem för att visa hur duktiga vi varit, men vi behövde ju inte fånga nåt för att överleva. Vi fick ju mat hemma. Nu var vi plötsligt tvungna att fånga saker för att få nåt i magarna överhuvudtaget. Det är en väldigt stor skillnad mot att bara fånga nån enstaka mus.

En duktig jägare blir man inte över en natt. Och inte blir man duktigare för att man är rädd och ledsen heller.
Man skulle kunna tro att det var så här vissa människor behandlade katter på medeltiden, men tyvärr finns det människor som fortfarande är så här dumma. Det tycker jag är konstigt. De har ju haft lång tid på sig att lära sig – ända från medeltiden.
I morgon ska Ravelli fortsätta. Hoppas ni läser oss då också.

Ravioli

söndagen den 20:e september 2009

Katten Ravelli berättar


Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.
Först och främst ska vi leverera en nyhet från vår kompis Kia, som fick ett nytt hem i torsdags. Hon stortrivs och nya familjen stortrivs med henne. Hon ligger vid balkongdörren och kollar läget utanför när hon inte undersöker alla andra nyheter i sitt nya hem. Hon verkar ha fått det så bra som jag hoppas att vi också får det snart.
Idag är det min tur, Ravelli att berätta.

Det känns inte så lätt precis. En del, som kastar ut katter och är elaka mot oss, tror visst att vi inte har några känslor. Att vi inte kan bli ledsna. Men det kan vi verkligen. Ravioli och jag har varit både ledsna och rädda många gånger. Om vi inte haft varandra vet jag inte hur det hade gått.
Som när vår familj åkte ifrån oss när sommaren tog slut till exempel. Det var regnigt och kallt och vi trodde att vi alla skulle åka till stan. Men familjen hade andra planer. Det hade planerat att de skulle låsa dörren till huset och lämna oss kvar ute. Utan nån som gav oss mat, värme och kelade med oss.
Ni kanske förstår hur det kändes. Men det kunde tydligen inte de som vi hade bott hos hela sommaren. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, men Ravioli säger att man måste kunna gå vidare. Han är så klok. Han berättar vidare i morgon.

Ravelli

lördagen den 19:e september 2009

Katterna Ravelli och Ravioli berättar


Hej, det är Ravioli och Ravelli på Södertälje Katthem.
I går och i natt har vi funderat över hur vi ska göra när vi bloggar. För det första är vi ju båda nya som bloggare. Kia blev ju van, liksom katterna före henne, men i början kan det ju vara lite knepigt att hitta formen. För det andra är vi ju två som bloggar. Det har hänt en gång förut och för de katterna gick det ju jättebra. Det hoppas vi att det gör för oss också.
I morgon är det ju öppet hus mellan 15-17, så kom hit då till Morabergsvägen 6D så får ni träffa oss.

Vi har beslutat oss för att en av oss berättar varannan dag. Idag är det min tur, Ravioli, att berätta.

Allt började när vi var små kattungar. Det gör det ju jämt, förstås. Vi föddes sent på våren och en familj med små barn tyckte vi var så söta så vi fick bo hos dem. Det var jättekul. Vi var mycket ute och busade hela sommaren, fast vi bodde inne i ett hus på nätterna där vi fick mat och kel.
Så småningom började det bli mörkt tidigare på kvällarna och det blev också kyligare. Både Ravelli och jag hade blivit större och kraftigare. Vi gjorde allt tillsammans, bara för att vi tyckte så mycket om att vara tillsammans.

En dag sa våra människor till varandra att ”vi kan ju inte ta med de där in till stan” och pekade på oss. Vi blev oroliga, men trodde att de skulle ordna nåt bra för oss i alla fall. Men så blev det inte.

Ravelli berättar mer i morgon.

Ravioli och Ravelli.

fredagen den 18:e september 2009

Katterkompisarna Ravelli och Ravioli från Södertälje Katthem presenterar sig




Hej, det är Ravelli och Ravioli på Södertälje Katthem.
Våran kompis Kia fick ett nytt hem igår. Det var jätteroligt för henne. Vi vet precis hur roligt det är att få ett nytt hem, för det fick vi också för några månader sedan. Men sen hände nåt tråkigt, och nu är vi tillbaka på Södertälje Katthem. Det känns inte roligt alls.
Men det ska vi berätta mer om sedan. Kia sa när hon lämnade över bloggen till oss att det första man måste göra när man bloggar är att presentera sig, så att de som läser vet vilka det är som bloggar.
Vi heter alltså Ravelli och Ravioli. Ravelli är grårandig och vit och Ravioli är röd. Vi är jättekompisar och vi vill ha ett hem tillsammans. Vi kan inte leva utan varandra för vi tycker så mycket om varandra. På katthemmet har de lovat oss att vi ska få vara tillsammans även i fortsättningen. Det känns tryggt, även om det betyder att det tar lite längre tid att hitta ett hem. Huvudsaken är i alla fall att vi får vara tillsammans.
Vi ska snart berätta varför vi är tillbaka på katthemmet och hur det kom sig att vi kom hit första gången. Men nu vet ni i alla fall lite grann om vilka vi är och vi hoppas ni stöttar oss på samma sätt som ni stöttat Kia och många andra katter innan henne.
Ravelli och Ravioli

torsdagen den 17:e september 2009

Katten Kias spännande nyheter



Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Vilken dag! Och vilken natt det har varit. Klarvaken hela natten. Ja, kanske sov, eller snarare slumrade jag till några minuter, men mer var det inte.

När det äntligen blev morgon fick jag mat som vanligt. Egentligen var jag inte hungrig, men man måste ju äta så man orkar med saker. Och idag har jag verkligen behövt all energi jag kunnat uppbåda. Efter frukost och städning av buren segade sig minuterna fram. Jag visste ju att det var dags för hembesök hos de som lämnat in intresseanmälan på mig på eftermiddagen. Tänk om nåt skulle gå snett. Vad ledsen jag skulle bli. Det skulle betyda att jag inte fick nåt nytt hem..

Jag visste att beskedet inte skulle komma förrän sent på eftermiddagen, men vissa dagar tror man ju att klockan stannat. Det trodde jag idag.

Så äntligen kom några in i rummet utanför min bur som jag kände igen. Det var de som lämnat in intresseanmälan på mig och en tjej från nåt som kallas säljgruppen här på katthemmet. Hon hade gjort hembesöket. Jag stod innanför buren och tittade på dem. DE LOG. Då först vågade jag tro att jag skulle få ett nytt hem. Min nya husse och matte kom in i buren och kelade med mig. Sen kelade de med mina kompisar också och sa att de ville ta med flera katter. Då blev jag lite orolig – var det inte mig de skulle välja? De lugnade mig genast. De sa att de gärna skulle vilja ta hand om flera katter, men att jag var deras första val.

Sen gick matte ut och skrev på lite papper. Under tiden ordnade husse med en transportbur som jag lyftes in i. Mitt hjärta bankade som bara den när jag lyftes ut och in i en bil som tog mig till mitt nya hem. Det är så spännande så jag vet inte riktigt vilken tass jag ska stå på.

Nu kan jag inte berätta mer om mitt nya liv, eftersom det just har börjat. Men jag har några saker att säga er som läst min blogg.

Först vill jag tacka alla som stöttat mig genom att skriva kommentarer. Det hjälper väldigt mycket. Sen vill jag också ber er att fortsätta att stötta de som kommer att blogga efter mig. Det är många katter som behöver nya, bra hem. Ni kan hjälpa dem att kämpa genom att stötta dem på samma sätt som ni stöttat mig.

Kanske berättar jag snart hur det är i mitt nya hem, men först måste jag undersöka det så jag har nåt att berätta.

Kia

onsdagen den 16:e september 2009

Katten Kia är lite nervös idag


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Tänk att i morgon ska det hända saker i mitt liv. Det kanske är det viktigaste som kommer att hända i mitt liv någonsin, vad vet jag. Det ska nämligen bli hembesök hos dem som lämnat in intresseanmälan på mig. Det är så spännande så jag vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på.
Om allt går bra så kommer jag alltså att få ett alldeles eget hem med egna människor att ta hand om. Och en kattkompis också förresten.
I natt kommer jag nog inte att kunna sova så mycket. Jag kommer nog att ligga och tänka på morgondagen. Fast om allt går bra är det ju värt att ligga sömnlös för. Jag kanske får sova ut i mitt nya hem istället.
Vad ni gör så håll tassarna i morgon.
Kia

tisdagen den 15:e september 2009

Katten Kia filosoferar igen


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Idag har det varit ganska lugnt här. Fast jag har två kompisar här på katthemmet som inte är så lugna. De är ledsna för att de måste komma tillbaka hit efter att ha haft ett eget hem. Deras matte började nysa och hosta och blev nåt som de kallade allergisk. Så då kunde inte mina kompisar stanna där, utan fick komma tillbaka hit. De är jätteledsna för det.

När jag kom hit till katthemmet tyckte ju jag att det var skönt att få komma inomhus och att få mat och vård till mig och mina nyfödda ungar. Men det är ju skillnad att först komma hit, sen få ett bra hem där man trivs och får mat och kel, och sen tvingas komma tillbaka hit. Det skulle nog inte jag heller tycka vore så roligt. Fast jag hoppas de snart får ett nytt hem, för de är så trevliga. Ganska stiliga också måste jag säga.

Om ni känner några som kan och vill ta hand om katter, så skicka hit dem. Det finns massor av katter som behöver ett bra hem. Det är nästan alltid fullt här på katthemmet, och inte bara det – det är kö för att få komma in här. Så många katter är det som inte har nån som bryr sig om dem. Det tycker jag är både konstigt och fel.

Kia

måndagen den 14:e september 2009

Katten Kia har mer att säga


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Idag har blogghjälpen berättat för mig om ett program som hon sett på TV. Det var från ett katthem som heter Solgläntan. De har kommit på en väldigt bra idé. Så här har de tänkt.
Det finns många äldre människor som är ensamma. Samtidigt finns det många katter som är övergivna eller hemlösa av andra anledningar. En del av de katterna är äldre och kanske har svårare att få nya hem. Katthemmet Solgläntan har kommit på att man kan koppla ihop äldre hemlösa katter med ensamma människor. Alltså att äldre människor tar hand om äldre katter. Då blir både människorna och katterna glada och nöjda.
Det är väl en jättebra idé? Om ni känner nån som är ensam, så säg att de kommer till oss på Södertälje Katthem så kanske vi kan hitta en kompis till dem så att alla blir glada och nöjda.
Kia

söndagen den 13:e september 2009

Katten Kia har mer att berätta


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Har ni varit hemlösa nån gång? Det har jag varit. Det är inte trevligt. Särskilt inte om man en gång haft ett hem där man fått mat och i alla fall lite omvårdnad. Så hade jag det.
Jag har ju redan berättat att jag blev utkastad från det hemmet och att jag hade det ganska kämpigt som hemlös utekatt, som dessutom födde ungar utomhus.
Nu kommer jag antagligen att få ett eget bra hem snart, eftersom jag fått en intresseanmälan som människor som verkar väldigt snälla och lämpliga att ta hand om en liten katt lämnat in.
Men man får inte glömma alla min kompisar som ännu inte fått nån intresseanmälan eller ett bra hem. Jag kommer nog att lämna över bloggen till nån eller några av dem som fortfarande behöver ett hem. Jag hoppas att ni som hjälpt mig på ett sånt bra sätt kommer att hjälpa dem också.
Kia

lördagen den 12:e september 2009

Katten Kia spinner vidare


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Undrar om ni har hunnit smälta gårdagens nyhet allihop? För min del har tiden efter mina människors besök varit ganska omtumlande.

Vi katter blir väldigt bra omskötta här på katthemmet av människor som ger oss mat, städar åt oss och ger oss medicin om vi behöver. Jag, t ex fick medicin när jag kom till katthemmet för att mitt ena öga var skadat och infekterat. Nu har jag inte ett dugg ont! Det är rena trolleriet.

Ibland har de som jobbar här lite tid över att kela och mysa med oss också, men det kan ju aldrig bli samma sak som att ha ett eget hem och egen familj. I sin egen familj jobbar man ju tillsammans. Människorna ser till exempel till att vi katter får mat och i gengäld ser vi till att de blir ordentligt kelade med. En del skrattar åt sånt, men det finns faktiskt vetenskapliga undersökningar som visar att den som kelar med en katt (hund eller annat djur kan också gå bra i nödfall) mår bättre och får t ex lägre blodtryck än de som inte har djur. Blogghjälpen har visat mig papper från såna undersökningar.

I morgon är det öppet hus här på Morabergsvägen 6D mellan 15-17. Då tycker jag ni ska komma hit och se till att mina kompisar också får bra hem.

Kia

fredagen den 11:e september 2009

Katten Kia har spännande nyheter...


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.


Nu ska jag minsann berätta en nyhet som heter duga för er. Igår kom det hit ett par som skulle titta på en katt. De ville ha en kompis till sin katt, som just förlorat sin kompis. De kom in i min bur. Sen kom de inte längre! De stannade jättelänge hos mig och kelade och pratade. De var jättesnälla. Sen skulle de gå, men då kallade jag tillbaka dem. Jag hade mycket, mycket mer att berätta för dem, och de kom tillbaka och lyssnade en stund till. Men sen var de tvungna att gå.

I nästa vecka ska det göras hembesök hos dem. De som jobbar här på katthemmet gör alltid hembesök innan en katt får flytta. Det gör de för att se att det är ett hem som passar den katt de sett ut. Om man bor i en lägenhet med balkong t ex måste man näta in balkongen, så inte vi kissar trillar ut och gör oss illa. Det är några som heter Jordbruksverket som bestämt det tror jag. Gissa om jag kommer att hålla tassarna den dan? Oj, så spännande det ska bli. Tänk om det blir så att jag får ett eget hem med snälla människor som vill mig väl och tar hand om mig.

Nu ska jag börja planera vad jag ska ha med mig när jag flyttar. Fast egentligen ska man inte ta ut nån glädje i förskott. Fast ibland är det väldigt svårt att låta bli.

Kia

torsdagen den 10:e september 2009

Katten Kia ger inte upp


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Idag har en av mina andra burkompisar varit på utflykt. Hon berättade att hon har fotograferats, precis som en av mina andra burkompisar häromdagen. Hon tyckte det var kul och berättade att hon var jättecool under hela tiden. Fast när jag frågade blogghjälpen sa hon att hon hade varit lite avvaktande i början, men att det gick bra sedan.

Undrar när det blir min tur? Jag blir alltmer nyfiken på vad det hela handlar om, men å andra sida kan man nog aldrig få för många bilder av fina katter, eller hur?

Idag var det öppet hus igen. Det kom inte så många som jag hade trott. Det var lite konstigt, för nu är jag i kanonform efter att stygnen är borta på magen. När blogghjälpen var inne i buren idag, så kloade jag och strök mig mot hennes hand och var jättemysig. Vi hade mys en lång stund, men sen var blogghjälpen tvungen att åka. När hon kom tillbaka fortsatte vi myset.

Nu skulle jag gärna vilja mysa hos nån egen människa. Blogghjälpens katt vill inte ha nån kompis, annars hade jag fått flytta hem till dem. Nu måste jag hitta ett annat hem. Kan du hjälpa mig?

Kia

onsdagen den 9:e september 2009

Katten Kia söker eget hem


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Som ni kanske läst tycker jag att det blir mycket trevligare att leva om alla är snälla mot varandra. Man ska vara särskilt snäll mot den som är svagare än man själv är. Att ge sig på nån som inte kan försvara sig är både fegt och obildat.

Nu var jag väl tuff som vågade säga det? Fast blogghjälpen brukar också säga att jag är en liten mjuk tuffing. Det tycker jag låter bra.

Idag har en farbror som hette Veterinär varit här och tagit bort stygnen på min mage. Det var lite lustigt att det sammanföll med att mina 2 söner Kalle och Krister fick åka till en annan veterinär och kastreras idag.

Min Veterinär tog bort stygnen på mina kompisar som kastrerades samtidigt som jag också. Det känns skönt att vara av med dem. Nu kan jag helt koncentrera mig på att påbörja mina studier och att se till att jag får ett eget hem. Kan du hjälpa mig att skaffa det? I morgon är det öppet hus mellan 17-19. Kom hit då till Morabergsvägen 6D så vi kan träffas.

Kia

tisdagen den 8:e september 2009

Katten Kia är på filosofihumör


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Idag har en av mina kompisar fått åka på en utflykt. Hon skulle fotograferas. Blogghjälpen sa att jag kanske också ska fotograferas, fast en annan dag. Det låter jättekul. Jag lovar att ni ska få se bilderna när de är klara.

Igår skrev jag ju om djurpolis. Det finns ju ingen sån i Sverige, men jag tycker det borde finnas. Jag tror att de som är snälla mot djur också är snälla mot människor. Varför ska man vara elak mot nån överhuvudtaget? Kan det vara roligt? Det tror jag inte.

Fast ibland kan man ju fräsa till mot nån som inte gör som man vill, men det är ju inte samma sak som att man är elak tycker jag. Man behöver ju t ex inte strunta att ge en kompis mat även om man tycker olika ibland. Fast en del människor gör det – struntar i att ge sina djur mat och husrum när man inte tycker de är roliga längre.

Så ska det inte vara. Alla ska vara snälla mot alla. Då blir det mycket roligare att leva.

Kia

måndagen den 7:e september 2009

Katten Kia funderar vidare


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Som ni kanske läste igår så tycker jag och många med mig, att man ska ta hand om sitt djur. Har man en gång skaffat ett djur så har man en skyldighet att ta hand om det hela djurets liv. En av de som kommenterar mig blogg tycker att vi borde ha en djurpolis i Sverige. Det tycker jag också.

I det här landet verkar det inte finnas någon som tar nåt större ansvar för djur som far illa. Utom förstås frivilliga organisationer. Det tycker jag är dumt. Om nån ser ett djur som far illa i Sverige är det mycket svårt att hitta nån som har laglig skyldighet att ta hand om det djuret. Om man ringer till polisen och säger att det springer omkring en katt som ingen tar hand om till exempel ger de ofta rådet att man ska ta hand om det själv eller ringa nån frivillig organisation, typ ett katthem som oftast har överfullt. Det finns t o m de som säger att man ska kasta ut katten. Ska det vara så? Det tycker inte jag.

Kia

söndagen den 6:e september 2009

Katten Kia berättar mer


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Nu har det just varit öppet hus här på katthemmet. Många besökare gick runt och tittade på oss, men jag vet inte om jag fått nån intresseanmälan. Men det får jag nog så småningom.

Vet ni förresten att det är hittekattens dag idag? Kan ni tänka er ett bättre ställe att fira den dagen än Södertälje Katthem? Det tror jag inte ni kan. Här bor det jättemånga hittekatter. Många av oss har öden som liknar mitt. Det vill säga att vi har blivit utkastade från ett hem vi en gång haft. Nu blir det snart kallare ute. Då är det ännu värre att inte ha ett hem där man kan få värme, kel och mat.

En del människor skaffar en kattunge på sommaren. Nästan som man skaffar en leksak. Sen när semestern är slut lämnar man bara katten, utan att se till att nån tar hand om den. En del är till och med så dumma så de säger till sina barn att ”katten klarar sig alltid”. Men det gör en övergiven katt inte alls. Har man en gång blivit van att få mat och värme av människor är det jättesvårt att plötsligt bli en duktig jägare som ska försörja sig själv på möss och fåglar. När vi inte hittar tillräckligt med mat blir vi magra och sedan blir vi sjuka. Får vi ingen hjälp då heller dör vi ofta.

Tänk på det ni som har en katt. Ta hand om den. Kan du inte behålla den så se till att den får ett annat, bra hem.

Kia

torsdagen den 3:e september 2009

Katten Kia funderar vidare


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Ni som följt min blogg vet ju att jag blivit sugen på att bedriva studier i filosofi, fredsmäkleri och PR. Som ni kanske också vet har jag flera kattkollegor som följer och kommenterar min blogg. En av de trognaste kommentatorerna berättade igår att han tagit examen i nosologi (läran att nosa upp saker) och nyligen även i buskologi (läran om buskar). Det låter jättespännande, men jag är rädd att det är lite för avancerat för mig att börja med. Jag tror jag börjar med filosofi, fredsmäkleri och PR och när jag är klar med det kan jag fortsätta med nosologi och buskologi.

Jag tänkte att om jag tar examen i PR kanske jag blir PRofessor. Det låter ju naturligt.

Idag har det varit öppet hus här på katthemmet. Det var flera människor här, men ingen verkade se mig. Det kanske beror på att jag fortfarande har stygn kvar på magen efter min operation. Jag tror de ska ta bort dem i nästa vecka. Sen ska jag börja jobba på allvar på att få ett eget hem.

Blogghjälpen berättade ikväll att hon ska resa bort några dagar. Hon vet inte om hon hinner blogga då, men i värsta fall blir det ingen ny blogg förrän på söndag. Då är det öppet hus mellan 15-17. Hoppas ni kommer hit då.

Kia

onsdagen den 2:e september 2009

Katten Kia kommer till insikt


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.
Efter de senaste bloggarna börjar jag undra om jag kanske ska utbilda mig till filosof. Jag vet inte riktigt hur man blir filosof, men blogghjälpen tyckte jag verkade ha talang för att bli en. Det är säkert ett kul jobb.

Fast jag borde ju bli fredsmäklare också. Det finns säkert nåt kattuniversitet som har bägge utbildningarna. Jag tror jag ska be blogghjälpen begära in studiematerial så jag kan börja undersöka lite.

Fast först och främst måste jag ju ha ett eget hem. Man kan inte bedriva högskolestudier på katthemmet, det blir för stökigt. Man måste ju ha studiero och det är svårt att få här. Det händer saker hela tiden. Idag har jag t ex haft möte med PR/Sponsorgruppen på katthemmet. Vi har mycket att stå i. Ni kommer nog få veta mer om vad vi planerar snart. Apropå det, är det nån som vet om det finns några bra studier i PR? Det är nog lika bra att jag förbereder mig på att börja studier i det också.

Vi hörs

Kia

tisdagen den 1:e september 2009

Katten Kia filosoferar


Hej, det är Kia på Södertälje Katthem.

Det är oftast trevligt här på Södertälje Katthem. Ibland bråkar vi men det brukar gå över. Häromdagen fräste jag åt en av mina kompisar när blogghjälpen var här inne i buren. Då fyade hon på mig och sa att vi måste samsas. Då slutade jag att fräsa och nu är vi kompisar igen.

Ibland kan katter vara så arga på varandra så att det inte går att ha dem i samma bur. Då kommer nån som jobbar här och sätter den ena katten i en annan bur, och sedan brukar allt bli bra igen.

Om man tänker efter är det ju lite konstigt att inte alla på jorden är sams. Tänk vad trevligt det kunde vara då. Men det går tydligen inte att tänka så. En del kan helt enkelt inte acceptera andra.

Jag ska i alla fall försöka att inte fräsa mer åt nån annan katt. Och det är inte ofta jag gjort det tidigare heller, men jag blev irriterad över nåt hon gjorde och då blev det som det blev.

Jag tycker alla skulle försöka fräsa mindre åt varandra, både människor och djur. Tänk om alla kunde strunta i åtminstone en fräsning om dagen. Redan det skulle kunna förbättra världen avsevärt. Ska vi prova?

Kia