måndag 25 maj 2009



Hej, det är jag Anastasia på Södertälje Katthem.
Idag på morgonen har ni kunnat läsa en blogg från min kompis Pärlan. Hon har fått det jättebra verkar det som. Tänk om jag kunde få ett eget hem också. Vad glad jag skulle bli.
Som jag började berätta igår så har jag haft ett eget hem. Fast jag vet egentligen inte om man ska kalla det för hem. Ett riktigt hem blir man väl inte utkastad från? Om man inte är dum förstås, och det har inte jag varit. Jag har gjort så gott jag kunnat. Fast det räckte visst inte för min gamla familj.
Kan ni förestålla er hur det känna att plötsligt inte ha ett hem, inte få nån mat, frysa, bli illa behandlad av människor som ser en springa omkring? Det är ingen rolig känsla, det kan jag tala om. Jag vet. Jag ska berätta mer om det sedan.
Anastasia

2 kommentarer:

  1. Din stackars gosnos. *tröstbuffar* Men nu kommer det bli bättre ser du. Det ska vi nog se till. *svanskram*

    SvaraRadera
  2. Hej Sippo. Jag hoppas också det ska bli bättre snart. Blogghjälpen säger att en så fin katt som jag borde inte sitta en enda dag på katthemmet. Men det har jag ju gjort. Kanske är det snart min tur? Anastasia

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...